Finskryskan kommer inte att flyttas en fjärde gång trots svårigheterna med renskötsel

2013-01-09 |

I dag deltog miljöminister Lena Ek och Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren i ett möte tillsammans med de samebyar som berörs av vargparet i Junseletrakten. Anledning är det regeringsuppdrag som Naturvårdsverket fick i höstas om att möjliggöra att vargparet med den genetiskt viktiga vargtiken får vistas i renarnas vinterbetesmarker i Junsele fram till våren.

Några idéer som förändrar något kring vargparet i Junsele dök inte upp under mötet. Jörgen Jönsson, ordförande i Svenska samernas riksförbund, var tydlig:

- Vargarna måste härifrån.

Senare under dagen meddelade Länsstyrelsen i Västerbotten att man tillstyrker skyddsjakt på vargparet.

På mötet fick de berörda samebyarna möjlighet att ge sin syn på hur det fungerar med varg och möjligheten att ha en ordnad renskötsel. Problemen för renskötseln handlar bland annat om att vargreviret ligger på ett sådant sätt att det kommer att finnas renar där under hela vintern vilket medför omfattande insatser för att spåra vargarna och bevaka och flytta renarna, som några exempel på åtgärder. Samerna beskrev också den negativa effekt ett vargrevir har på renhjordarna med splittrade hjordar och stressade renar som följd.

- Det var ett givande möte och ett bra tillfälle för alla parter att beskriva situationen och att resonera om förutsättningar för att ha varg i renskötselområdet, säger Maria Ågren, generaldirektör på Naturvårdsverket.

Samebyarna har lämnat in en skyddsjaktsansökan på vargparet som behandlas av Naturvårdsverket som självständigt fattar beslut om skyddsjakt efter den lagstiftning som finns. Lagstiftningen tar bland annat upp skada på boskap som ett skäl för skyddsjakt. Förutsättningarna för skyddsjakt är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att en skyddsjakt inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus för arten.

- Vi ser att det är svårt att ha vargarna i renskötselområdet helavintern trots samernas aktiva medverkan och insatser från Länsstyrelsen Västernorrland. Det kräver väldigt mycket resurser. Vi ser också att det är svårt att hitta en annan lösning för vargparet. Det är inte aktuellt att flytta vargtiken en fjärde gång, avslutar Maria Ågren.

Senare på dagen meddelade Länsstyrelsen i Västerbotten att man tillstyrker skyddsjakt på det finskryska vargparet. Naturvårdsverket är den myndighet som bestämmer om det ska bli någon skyddsjakt men hade ändå valt att lämna över en remiss till Länsstyrelsen. Besked om jakt eller inte kommer inom några dagar.

Med på mötet var också representanter från Svenska Samernas Riksförbund och landshövdingen med personal från Länsstyrelsen Västernorrland som har samordningsansvar för insatsen. Även representanter från länsstyrelsen i Västerbottens och Jämtlands län deltog på mötet.

EU-kommissionen var också inbjudna till mötet men kunde tyvärr inte delta.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen