Finsk-ryskans eventuella valpar i vår kommer att placeras ut i vilda lyor i Mellansverige

2012-11-08 |

Finsk-ryskan ska inte få behålla eventuella valpar i vår.

När det handlar om varg tycks det inte finnas några gränser hur långt får man gå i manipuleringen med vilda djur.
I en intervju med Jakt & Jägare avslöjar Naturvårdsverkets viltsamordnare Ruona Burman att eventuella valpar i vår hos det finsk-rysk-svenska vargparet i Junsele kommer att tas ifrån dem.
Valparna ska köras söderut och placeras ut i andra vilda lyor i Mellansverige.
Naturvårdsverket med stöd av regeringen håller alltså på att förvandla det genetiskt viktiga vargparet till djurparksvargar, i det fria.

För att detta ska lyckas till hundra procent måste den finsk-ryska tiken sövas för fjärde gången. Djuretiskt är inte detta acceptabelt enligt de oskrivna regler som finns för sövning av vilda djur.
För att man ska kunna plocka hennes valpar i exakt rätt tid måste hon ha ett GPS-halsband så att man ser var hon har lyan och när hon går in i den för att valpa.

På samma sätt måste flera alternativa mottagar-tikar av valparna vara försedda med GPS-sändare. Förra vintern var planen att sätta sändare på flera vilda tikar för att senare under våren i år kunna placera ut djurparksfödda vargvalpar. Men märkningen misslyckades på grund av att snötillgången var allt för dålig. Det krävs mycket snö för att med helikoptern driva vargen som ska sövas åt rätt håll och komma inom skotthåll.
Nu säger Burman visserligen att det kan räcka att förse hanen med sändare. Men för att en sändare på honom sk avara användbar krävs att han går kloss med tiken vid tidpunkten då hon skall föda. Lyan torde man kunna hitta med hjälp av hanen eftersom han besöker den ofta under tiden honan uppehåller sig där den första tiden med valparna.
Och som en extra knorr berättar Ruona Burman att man funderar på att stödutfodra vargparet med älgkadaver för att hålla det på en mindre yta och på så sätt hålla vargarna borta från renar. Enligt J&J är området där vargparet har etablerat sitt revir relativt fattigt på bytesdjur vilket torde medföra att reviret blir betydlgit större än ett normalt revir som ligger på ca 12 kvadratmil.

Till tidningen säger Bengt-Anders Johansson som är Moderaternas talesmannen i jaktfrågor att det här inte innebär att det är fritt fram för andra etableringar av varg i renskötselområdet bara för att man nu tillåter den finsk-ryska vargtiken att etablera sig.
- Hon är ett absolut undantag, säger han.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen