Fick Andreas Carlgren verkligen hela sanningen om rovdjuren under besöket i Ockelbo

2011-03-16 |

Om Carlgren tog sig tid att göra ett besök ute i vargreviren är det det här han skulle få se.

I förra veckan var miljöminister Andreas Carlgren inbjuden till Ockelbo av vad som kan uppfattas som en veritabel klagomur bestående av Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet. Miljöministern fick sig till livs vilka enorma problem som länets rovdjur och framförallt varg ställer till med.

Det är väl inte troligt, men man kan ju hoppas att klagande förbund också informerade ministern om att de cirka 30 vargar vi har här i länet i snitt bara står för ett angreppstillfälle per år på länets tamdjur.

Det är väl inte troligt, men man kan ju hoppas att ministern informerades om fårnäringens mycket positiva utveckling i länet de senaste tio åren och som motsvarar en ökning på 76 procent. Liksom att fäbodbruket också uppvisar en positiv utveckling och i båda fallen som ett resultat av omfattande bidrag. Denna positiva utveckling sker således i paritet med att samtliga våra rovdjur ökat.

Man kan ju också hoppas att ministern informerades om att skälet till dessa få angrepp är ett resultat av omfattande bidrag till ­länets tamdjursägare för före­byggande åtgärder i form av rovdjurssäkra stängsel. Kostsamma bidrag ur våra skattemedel i avsikt att förhindra just tamdjursangrepp och därmed få ­acceptans för den förda rovdjurspolitiken. Under de senaste åren (2001-2009) har cirka 220 rovdjursstängsel upprättats och besiktats i länet. Trots denna för samhället kostsamma insats, så är länets LRF ordförande Jan Thorén inte nöjd.

Han och LRF utmålar rovdjuren och vargen som brutala lustmördare och tycks fullkomligt blinda för den verklighet de lever i. Han och LRF går hand i hand med Jägareförbundet och agerar uppenbarligen bara utifrån eget jaktligt intresse och ser bara rovdjuren som konkurrenter till det egna jaktliga utbytet och ingenting annat.

Anders Ekholm
naturvårdens representant i Gävleborgs Viltförvaltningsdelegation

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen