Färre vargar i Norge och fler i Sverige

2011-11-15 |

Rapporten från senaste vinterns vargspårningar visar att Norge har färra helnorska vargar än tidigare. 32-34 mot 33-39 vintern 2009-2010. Även de gränsöverskridande reviren har tappat från 33-37 till 22-25 senaste vintern.
– Samlet sett viser disse tallene at det har vært en nedgang i antall ulver som var innenfor Norges grenser, fra mellom 66 og 76 ulver vinteren 2009-2010, til mellom 54 og 59 ulver sist vinter, forklarer Morten Kjørstad, leder i Rovdata.

For Skandinavia som helhet er det imidlertid registrert en vekst i bestanden, fra mellom 252 og 291 ulver vinteren 2009-2010 til minst 289 ulver og maksimalt 325 ulver sist vinter.
– Dette er flere ulver enn noen gang siden de felles norsk – svenske registreringene startet i 1978, sier Kjørstad.
Selv om bestanden er rekordhøy, så har den historisk sett vært betydelig større enn den er i dag. Rundt midten av 1800-tallet ble det for eksempel skutt over 200 ulver årlig bare i Norge.
Rapporten viser samtidig at det er betydelige forskjeller i utviklingen mellom de tre delbestandene av ulv som lever i henholdsvis Norge, på tvers av grensen og i Sverige.
– Mens det var en svak nedgang i Norge og en markert nedgang i antall ulver med tilhold på tvers av riksgrensen, var det derimot en økning på hele 25 prosent for den helsvenske bestanden, fra mellom 186 til 215 ulver forrige vinter til mellom 235 til 266 ulver sist vinter, forklarer Petter Wabakken, prosjektleder ved Høgskolen i Hedmark.

Hela rapporten i länken nedan

Dokument för nedladdning

Årsrapport_Ulv_2010-11.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen