Färre fårangrepp av varg under 2015 jämfört med åren innan

2016-03-01 |

Förra året dödades 275 får i samband med vargangrepp. Det är en minskning sedan 2013 med 145 får.
Stockholm och Dalarna är de län som har de största förlusterna med 76 respektive 64 döda får.

Att märka är att vargen inte dödar alla får som förs in i statistiken som dödade, de flesta avlivas på grund av skador och ytterligare ett lite antal har försvunnet i samband med attackerna.
Värmland och Västra Götaland som 2014 var de län som drabbades värst med 114 dödade får i Värmland och nära 90 får i Västra Götaland hade under 2015 nästan inga angrepp alls.
I Värmland angrep varg vid tre tillfällen får som orsakade att 31 får dog, varav 27 dog eller fick avlivas vid ett (1) enda angrepp.
I Västra Götaland dog 14 får efter vargangrepp under 2015.
Skåne som två år i rad fått runt 60 får dödade vardera året hade förra året inte ett enda tamdjursangrepp orsakat av varg.
Utöver får avlivades eller dödades 11 nöt av varg spritt över landet. Sammantaget dog 275 får, 11 nöt och fyra "annat" i samband med 59 angrepp av varg. Att jämföra med lodjur som utförde 98 angrepp där 222 får dog eller avlivades.
Björn dödade 11 får och ett nöt vid åtta angrepp och örn stod för tio angrepp då 23 lamm dödades.
20 hundar har dödats under 2015, tio har skadats vid angrepp från varg.
Värmland och Gävleborg sticker ut med nio dödade eller skadade hundar
med Dalarna på tredje plats.
Lodjur orsakade skador på 13 hundar varav fyra skedde i Gävleborg. Björn har dödat en hund och skadat en och örn har skadat 3 hundar. JB

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen