EU-domen kan betyda fler vargar i populationen Jakt får ske bara undantagsvis - strikt motiverad...

2019-10-11 |

EU-domstolen har i en dom i går 10 oktober lämnat förhandsavgörande om jakt på varg i Finland. Det är Högsta förvaltningsdomstolen i Finland som begärt detta.

Domen är på 14 tätskrivna sidor och ger inte helt klara besked i varje detaljfråga. Många bedömare menar att vargen nu får ett starkare skydd.

Den sammanfattande analysen visar att det inte är självklart med "stamvårdande" vargjakt i Finland, som kan jämställas med licensjakt i Sverige. Domen är vägledande för alla medlemsstater, så också för Sverige.

Huvudspåret är att jakt inte kan ges om vargpopulationen befinner sig under nivån gynnsam bevarandestatus. Vilket är ganska självklart. 


Sannolikt hade det inte
blivit någon licensjakt i Sverige varken 2016 eller 2017 om domen kommit innan besluten dessa år.
Då var den svenska populationen i fritt fall på grund av omfattande tjuvjakt i både Dalarna och norra Värmland eftersom det där försvann etablerade kända familjerevir och parbildningar.
Beskedet till Finland kommer nu att prövas skarpt i den rättegång om vargjakten runt åren 2015-2016 som legat vilande i den finska Högsta förvaltningsdomstolen. 


En av de viktigare punkterna i domen gäller antalet vargar i Finland och i förlängningen på den skandinaviska halvön.
Fram till nu har den finsk/skandinaviska population lutats mot den ryska. Domstolen menar att det inte går att ta hänsyn till en arts population i ett land, Ryssland, som inte strikt omfattas av EU:s direktiv.
Det innebär rimligen att nivån för gynnsam bevarandestatus i Sverige måste höjas.


I Finland liksom i Sverige har vargjakten motiverats med att den skulle motverka tjuvjakten. Både i Finland och i Sverige har antalet vargar i populationen kraftigt minskat på grund av en omfattande tjuvjakt. Att jakten skulle vara ett verktyg för att öka acceptansen för varg och därmed motverka tjuvjakt accepteras inte av EU-domstolen.

Den menar att det är medlemsstaternas skyldighet att säkerställa skyddet för vargpopulationen och att sammanhängande och samordnade förebyggande åtgärder vidtas för att förhindra att vargar avsiktligt dödas.


De undantagsbestämmelser som finns ska användas restriktivt och den beslutande myndigheten har hela bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag till jakt.
Domstolen framhåller också att den vargjakt som genomförts i Finland inte genomförts under strikt kontrollerade former. Det gäller även de vargar som sköts.
Domstolen understryker att försiktighetsprincipen ska tillämpas om underlagen är osäkra och att då får medlemsstaten inte tillämpa undantagen till jakt.

Det är uppenbart att EU-domstolens förhandsavgörande är en allvarlig knäpp på näsan för den jakt på varg som tilläts i Finland.
Det ska bli intressant att följa vad som nu också kommer att hända i Sverige.

Hela domen läser du eller laddar hem här nedan.

Dokument för nedladdning

Vargdomen i EU.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen