Erlandsson kör över både dig, Potocnik och Naturvårdsverket - talar om vargjakt i vinter

2013-01-11 |

Trots att tiden nästan gått ut för en etisk vargjakt i vinter flaggar landsbygdsminister Eskil Erlandsson för att det kan bli en sådan. I en intervju i Svensk jakt säger han att Regeringen inte ändrat ståndpunkt.

- Vi kommer inte att tillmötesgå Janez Potocnik önskemål om att frysa paragrafen i jaktförordningen som tillåter vargjakt efter den 1 januari i år.

Det kan inte tolkas på annat sätt än att Centerministrarna Erlandsson och Ek tänker ge jägarna det som de lobbat för hela hösten.
Vargjakt i vinter.

- Vi inväntar nu besked från Naturvårdsverket, ett besked som vi förväntar oss komma mycket snart, säger han till nättidningen.
Före jul gjorde EU:s miljökommissionär Janez Potocnik i ett brev till Lena Ek (C) klart att Sverige inte fick bryta det temporära förbud som råder sedan 2011 för jakt på varg.

Innan jakt kan tillåtas måste Sverige kunna visa på en plan för hur man ska utveckla och förvalta en vargpopulation med med målet gynnsam bevarandestatus. Detta bortser Erlandsson helt från. Han pratar på som om han redan visste vad Naturvårdsverket kommer att besluta till veckan.

- Naturvårdsverket har nu, efter sina värderingar och den förvaltningsplan som finns på plats, att fatta beslut hur det blir med den urvalsjakt på varg som det finns förslag på, säger han.
Det kan nog bli svårt att övertyga Potocnik att en sådan plan finns med tanke på dagens beslut att skjuta landets genetiskt viktigaste varg, finsk-ryskan i Junsele.

Som en tydlig protest mot Potocnik förbud mot jakt har regeringen återinfört möjligheten till jakt på varg i jaktförordningen. Naturvårdsverket som är tveksam till s k urvalsjakt på varg redan i vinter måste komma med ett besked till ministrarna och jägarna redan i början av nästa vecka. Sedan är det för sent.

Familjegrupperna håller på att lösas upp i samband med att vi nu går in i parningsperioden och då blir det svårt att genomföra en trovärdig och etisk urvalsjakt där ett helt revir tas bort.
Att lämna en massa ungvargar vind för våg gör man nog inte igen. Opinionen accepterar inte den typen av jakt längre där unga vargar knappt tio månader gamla lämnas åt sitt öde.

Jägarna lobbar i första hand inte för ekologisk jakt på varg. För dem handlar det om jakttillfällen och då spelar det ingen roll vilka vargar som skjuts. Men vi kan inte tro att Naturvårdsverket vill medverka till att dela ut jakttillfällen på varg till jägarkåren, eller någon rovdjurart över huvud taget.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen