En uppskattad medarbetare och vän har gått bort

2015-05-07 |

Yngve Kvebaek för exakt ett år sedan under årsmötet 2014 med Foreningen Våre Rovdyr på Malungen gjestegård i Hedmark. Foto: Viggo Ree

Yngve Kvebaek är död.
Foreningen Våre Rovdyrs daglige ledare Yngve Kvebaek avled hastigt för en tid sedan 61 år gammal.
Våre Rovdyr är systerorganisation till Svenska Rovdjursföreningen och Yngve Kvebaek bidrog till ett nära och gott samarbete.

Hans engagemang i Foreningen Våre Rovdyr inleddes redan 1988 då han kom med i styrelsen, och senare blev dess sekreterare.

2001 blev han redaktör för föreningens tidning Våre Rovdyr. Allt arbete gjordes på frivillig basis. 

2003 hade föreningens medlemsantal vuxit såpass att man kunde anställa Yngve Kvebaek i föreningen som administrativ daglig ledare.
Under hans tid i föreningen har medlemsantalet fördubblats.

I sommar var det planerat att Yngve skulle lämna tjänsten som daglig ledare. Nu skulle han uteslutande ägna sig åt uppdraget som redaktör. En ny daglig ledare skulle anställas.

Och vad som får ses som en händelse skriver Yngve i årets första nummer av Våre Rovdyr som kom ut i dagarna, ett litet tacktal med rubriken ”Takk for meg”. 

Där berättar han att han skall sluta som daglig ledare och vilka förändringar detta innebär för föreningens administration.

Yngve Kvebaek har varit en mycket fin och uppskattad kontakt mellan systerföreningarna. Vi som haft nöjet att lära känna Yngve kommer att minns honom med vördnad.
Han har starkt bidragit till arbetet med att rädda våra skandinaviska rovdjur.

- Jag och Yngve hade ett mycket gott och värdefullt samarbete under alla år, vi hjälpte varandra då och då med olika ämnen och stoff i våra systertidningar Våra Rovdjur respektive Våre Rovdyr. Jag är djupt chockad över hans plötsliga bortgång och sörjer min norska kollega, säger Tatjana Kontio redaktör för Våra Rovdjur.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen