Djurskyddet vill ha ett ord med i arbetet för hållbar rovdjurspolitik

2011-09-27 |

Foto: Lina Ricklund. En hållar rovdjurspolitik måste ta hänsyn också till djurskyddet menar Djurens Rätt.

Eftersom rovdjursfrågan är mycket infekterad är det olyckligt och kan upplevas som en politisk styrning att inte släppa in de intressen som ser till djurskyddsaspekterna på förvaltningen av varg.
Det skriver Djurens Rätt i ett öppet brev till Miljödepartementet med anledning av att organisationen ställts utanför den nationella kommitté som ska vara med att utforma en hållbar rovdjurspolitik.
Djurens Rätt menar att det därmed saknas insikt om det lidande det innebär när föräldrapar skjuts bort och när djur skadskjuts.

Naturskyddet kan inte ensamt stå för både naturvårdsaspekterna och djurskyddsaspekterna i förvaltningen av denna kontroversiella art som trots allt uppskattas av en majoritet av befolkningen.
Är det ett medvetet beslut att ta in jägarorganisationer, LRF och andra vars verksamhet är av sådan natur att de själva upplever sig stå i en uttalad konflikt med starka rovdjursstammar i Sverige och att utesluta djurskyddsorganisationer?
Om inte uppmanar vi regeringen att göra ett tillägg och släppa in djurskyddsintresset i den nationella kommittén för hållbar rovdjurspolitik för varg!


Brevet i sin helhet:

När regeringen inrättade viltförvaltningsdelegationer i länen fanns inte djurskyddsintresset representerat. När Djurens Rätt, Djurskyddet Sverige och Jaktkritikerna uppvaktade Miljödepartementet i frågan menade sakkunnig Rouna Burman att detta inte var någon medveten strategi utan att djurskyddsintresset "helt enkelt föll bort".

När nu regeringen tillsatt en nationell kommitté för hållbar rovdjurspolitik för varg ser vi att djurskyddsintresset återigen saknas, vilket vi finner mycket anmärkningsvärt.

Eftersom rovdjursfrågan är mycket infekterad är det olyckligt och kan upplevas som en politisk styrning att inte släppa in de intressen som ser till djurskyddsaspekterna på förvaltningen av varg. Därmed saknas insikt om det lidande det innebär när föräldrapar skjuts bort och när djur skadskjuts. Naturskyddet kan inte ensamt stå för både naturvårdsaspekterna och djurskyddsaspekterna i förvaltningen av denna kontroversiella art som trots allt uppskattas av en majoritet av befolkningen.

Är det ett medvetet beslut att ta in jägarorganisationer, LRF och andra vars verksamhet är av sådan natur att de själva upplever sig stå i en uttalad konflikt med starka rovdjursstammar i Sverige och att utesluta djurskyddsorganisationer? Om inte uppmanar vi regeringen att göra ett tillägg och släppa in djurskyddsintresset i den nationella kommittén för hållbar rovdjurspolitik för varg!

Djurens Rätt representerar många medlemmar och sitter på en stor kompetens i frågor som rör djur. Vi är djupt engagerade i rovdjursfrågan och har bland mycket annat yttrat oss över samtliga remisser som kommit i vargfrågan.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande
Djurens Rätt

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen