Den oskygga vargen i Ockelbo hade en gammal skottskada visar undersökning av kroppen

2012-11-27 |

Nu har vi det troliga svaret varför den närgångna och oskygga vargen i utkanten av Ockelbo, som sköts nyligen på skyddsjakt, var så närgången.
Han gick omkring med en gammal skottskada.
Det konstaterades vid den undersökning av kroppen som alltid sker på SVA i Uppsala, bland annat just för att upptäcka eventuella gamla skottskador.

Det innebär att båda de vargar som senast skyddsjagats i Gävleborgs län hade gamla skottskador. Det vill säga - båda har tidigare varit utsatta för illegal jakt, eller tjuvjakt som det heter i folkmun.
I december 2010 sköts en vargtik på skyddsjakt väster om Edsbyn i det område som då gick under namnet Homnareviret. Hon var väldigt inriktat på hundar, vilket kan förklaras av att även hon hade en gamla skottskada som kan ha hämmat henne att jaga sitt huvudbyte älg. Polisen utreder saken som grov olaga jakt.
Samma med Ockelbohanen som sköts tidgare i höstas. Han höll till  nordväst om tätorten och jagade katter och annat lättfångat runt gårdarna i området.
Vid undersökningen upptäckte man fragment från en kula i främre delen av kroppen, i bringan. Skadorna hade börjat läka.
Tjuvjakten var uppe till diskussion på Länsstyrelsen i Gävle då Viltförvaltningsdelegationen har samlas för möte.

Ytterligare en död varg i Fansenområdet hittad
Samtidigt kommer nu uppgifter om att ett vargskelett har hittats i samma område som en ung tikvarg i februari förra året kördes ihjäl med skoter på sjön Fansen.
Polisen misstänker att skelettet kan härröra från ett kullsyskon tlll den dödade tiken. Polisen vet att minst en av de två misstänkta för att ha kört ihjäl Fansentiken med skoter befann sig på skidor i samma område som skelettet hittades dagen innan skoterdramat på Fansen.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen