Den allmänna insatsen minskar och med det bidraget till Jägareförbundet

2011-12-06 |

Foto: Länsstyrelsen Jägareförbundet vägrade hjälpa till när Kynna skulle skyddsjagas, nu ifrågasätts miljonerna som rullar in till förbundet för jobb som inte utförs.

Regeringen vill nu minska det ekonomiska stödet till Svenska Jägareförbundet som tagit avstånd från regeringens varg och rovdjurspolitik.
Det här kan bli en dyr historia för jägarförbundet som årligen får mångmiljonbelopp av regeringen för att jobba med rovdjursfrågor och viltvården i Sverige. Men när det var dags för skyddsjakt på Kynna i höstas ställde inte jägareförbundet upp

Och nu ser Landsbygdsdepartementet över den minskade insatsen i förhållande till de pengar som går ut till jägarna som ersättning för "det allmänna uppdraget".
-- Jägareförbundet har tydligt sagt att de inte är intresserade att utföra vissa åtgärder när det gäller rovdjurspolitiken framförallt när det gäller varg. Det innebär att vi måste se över det allmänna uppdraget. I grund och botten är det orimligt att man får betalt för tjänster man inte utför, säger Robert Andrén chef på Jakt, fiske och sameenheten på Landsbygdsdepartementet.

 

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen