Deltagande från Svenska Rovdjursföreningen i rovdjursutredningen

2007-07-23 |

Svenska Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus medverkar som expert i utredningen om de stora rovdjuren. Utredningen är tillsatt av regeringen och påbörjade sitt arbete under sommaren 2006. Resultatet ska presenteras i november 2007, varefter utredningen ska ut på remiss innan regeringen tar slutlig ställning till den.

Utredaren Åke Pettersson står för utredningens innehåll och förslag. Han har knutit till sig en grupp sakkunniga och experter från olika myndigheter och intresseområden, som har en rådgivande funktion.

Gruppen sammanträder med jämna mellanrum och ger synpunkter på det arbetsmaterial som successivt tas fram av utredningen.

Rovdjursföreningens Ann Dahlerus specialområde är bevarandeaspekterna på de stora rovdjuren. I expertgruppen återfinns även representanter från de jaktliga intressena, rennäringen, jordbruket och ett antal myndigheter.

Under hösten 2006 arrangerade utredningen fem seminarier i Stockholm, ett för vardera rovdjursart: järv, björn, lodjur, varg och kungsörn. Rovdjursutredningen har låtit ta fram artbeskrivningar för de fem stora rovdjuren, som presenterats och diskuterats vid seminarierna. I stor utsträckning har det varit forskare med anknytning till Grimsö forskningsstation som tagit fram underlagen. Ett seminarium om rovdjur i renskötselområdet hölls i Jokkmokk i januari. Utöver sakkunniga och experter var ett 40-tal andra deltagare med sakkompetens inom rovdjursområdet inbjudna till respektive seminarium. Under våren 2007 har arbetet i expertgruppen intensifierats med tätare möten.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen