Danskt vargpar tillsammans sedan i vintras ger hopp om valpar redan i vår

2017-05-04 |

Den danska vargtiken har fastnat på bild flera gånger under vintern.

En vargtik finns sedan i vintras i västra Jylland. Och hon går tillsammans med en varghane.
Paret upptäcktes första gången in januari då de fastnade på film i en viltkamera.
Tiken är DNA-säkrad två gånger under vintern sedan november.

Analysen av insamlad bajs visar att hon härstammar från ett tyskt revir,
Göritz-Kleipzigreviret som ligger sydväst om Berlin över
delstatsgränserna Brandenburg /Sachsen-Anhalt. Sannolikt vandrade hon in i Jylland förra sommaren 2016.
Vandringsvägen från födelsereviret till hennes nuvarande egna revir i
västra mellersta Jylland är 55 mil. En lite ovanligt lång sträcka för en
tik. Men det förekommer tikar tar ut svängarna långt från
födelsereviren.
Exempel på långa tikvandringar finns på skandinaviska halvön - Kynnatiken och Junseletiken är väl de mest namnkunniga.
Hanens bakgrund är fortfarande okänt. De DNA som samlats in efter honom har inte haft den kvalitet som gör att hans genetik har kunnat fastställas. Antingen är hanen en av de tre hanar som konstaterats funnits i Jylland sedan 2013 eller också är han nyinvandrad varg liksom tiken.
Båda vargarna tillsammans har fotograferats med viltkamera. Sedan 2012 har det funnits fyra kända hanvargar och en hona i Jylland.
Det är främst två institutioner som ansvarar för kartläggningen av den
gryende danska vargpopulationen Ä Naturhistorisk Museum Aarhus och
Aarhus Universitet. Men dessa vill också lyfta fram alla de frivilliga som hjälper till med fältarbetet. Deras arbete är avgörande.
Till sin hjälp har de viltkameror som sitter i strategiska områden där
vargparet håller till.
För den som undrar är västra Jylland överraskande folktomt. De skogar där vargparet håller till är skogsplantager.
Eftersom vargparet finns dokumenterat tillsammans på bild redan sedan
januari är chansen stor för valpar redan denna vår. Och kanske har
Danmarks första vargfödsel på över 200 år redan skett i dagarna.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen