Dalarna vill ha en jämnare fördelning av björnstammen

2012-06-29 |

UPPDATERAD 29 juni. För att få ner jakten på björnhonor och därmed ge björnstammen chansen att sprida sig söderut i länet har Länsstyrelsen i Dalarna bestämt att det får skjutas endast 13 björnhonor under höstens jakt.
Sedan avbryts jakten oavsett om det finns björnar kvar på hela licensen som är 52 björnar.
Honkvoteringen har överklagats av Jägareförbundet i Dalarna.

Jägareförbundet menar att en kvotering på detta sätt, att högst 13 honor får fällas av den totala tilldelningen på 52 björnar, i praktiken innebär att att björnstammen fortsätter att växa i oförminskad takt.

Alla honor som skjuts skall ha en vikt på minst 80 kilo.
Länsstyrelsen ser det här som en möjlighet att styra jakten i önskad riktning. Och den riktningen är att få en björnstam jämnt fördelad i hela länet. Det kan också betyda att Värmland och andra grannlän får fler björnar i framtiden. Värmland som har potential för björn i de norra delarna har i dag ingen fast björnstam om man har föryngring som kriterium för en fast björnstam.

Inför björnjakten har länet delats in i fyra områden där licensen minskar söderut.

Område 1: Högst nio varav högst två honor.
Gränsen för området följer riksgränsen österut längs Rv 70 till Idre och sedan söderut längs kraftledning till den korsar den allmänna vägen mellan Mörkret och Särna. Vidare går områdesgränsen längs samma väg österut till Särna, där den följer Österdalälven fram till gränsen mot Älvdalens skjutfält, som tar vid som gräns fram till Jämtlands län.

Område 2: Högst 25 björnar varav sex honor.
I området ingår de delar av Särna-Idre älgförvaltningsområde som ligger utanför område 1, samt de delar av Älvdalen, Voxna och Noppikoski älgförvaltningsområde som ligger innanför länets gränser.

Område 3: Högst 16 björnar, varav högst fyra honor.
Området består av de delar av Transtrand, Siljansringen, Bingsjö, Bjursås, Gimmen, Söder Voxnans, Lumsheden och Gruvbergets älgförvaltningsområden, som ligger innanför länets gränser.

Område 4: Högst två björnar får fällas, varav högst en hona.
I området ingår de delar av Malung västra, Malung östra, Siljansnäs, Fredriksberg, Gyllbergen, Norn, Kloten och Gävle-Dala älgförvaltningsområde, som ligger innanför länets gränser.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen