Dags byta namn på Torndedalsparet - kvar i Tiveden efter fyra veckor

2013-03-19 |

Det finns inga bilder på Tivedsparet, men så här ser det ut när två vargar väntar på att vakna upp för att senare transporteras i bil genom norra Sverige söderut.

Fyra veckor har nu gått sedan Tornedalsparet fångades in utanför Övertorneå och kördes ner till Tiveden där de släpptes.
Och de är fortfarande kvar i det område de ganska snart började patrullera av. Det börjar allt mer likna ett normalt beteende hos två revirvargar.
- Paret visar inga som helst tecken på att vilja ge sig av, säger Olof Liberg.

Det här betyder att man nu kan börja räkna in paret i nationalparkens fauna. Och det finns all anledning hoppas att valpar föds av tiken senare i vår. Hon löpte när hon fångades in tillsammans med sin hane.
Om allt nu faller på plats betyder det att paret är den första lyckade vargflytten sedan 1984 då en hanvarg som gått till Skåne fångades in på åkrarna vid Falsterbo och kördes upp till väster om Leksand där den släpptes i det som i dag är Sångenreviret.
Varghanen gick skjutrakt tillbaka söderut, men hann aldrig fram till Falsterbonäset eftersom den blev skjuten av en slaktdjursbonde utanför Halmstad.
Sedan dess har alla vargar som flyttats gått tillbaka till det område där de fångats in. Åtta vargar har hittills gjort samma erfarenhet, bland annat den med den finsk-ryska vargtiken som nu är inne på sitt fjärde återtåg efter lika många sövningar och flyttar.
Tornedalsparet som härmed döps om till Tivedsparet är våra mest betydelsefulla vargar denna vår. Valpar med nya gener skulle vara ett bra belöning för alla inblandade i denna vargflyttkarusell som pågått sedan våren 2011.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen