Carlgrens gjorde ”augustipudel” för att undvika EU-domstolen

2011-09-29 |

Andreas Carlgrens presskonferens var en oundviklig augustipudel anser miljörättsprofessorn Jan Darpö.

Miljörättsprofessor fastslår i en statlig rapport att den svenska vargpolitiken bryter mot Sveriges åtaganden gentemot EU:s lagstiftning.
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) har bett Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, reda ut EU-rättens syn på den svenska vargjakten. Hans slutsats är att den svenska politiken bryter mot EUs Art- och habitatdirektiv.
Han menar att omsvängningen i slutet av sommaren, som han kallar "augustipudeln", var nödvändig för att undvika att Sverige hamnar i EU- domstolen.
Nu granskar EU regeringens "kringgående rörelsen" med utökad skyddsjakt.

Rapporten presenterades på torsdagen i Stockholm på Medelhavsmuseet. På plats fanns bland andra riksdagsledamöterna Åsa Romson (MP) och Bengt-Anders Johansson (M).
Åsa Romson menar att regeringens hantering har fördjupat konflikten; Bengt-Anders menar att allt nu pekar i rätt riktning för vargen med ökat antal djur, minskad tjuvjakt, minskad inavel och ökad acceptans.
Hans uppfattning är att förtroendet för EU-kommissionen skulle skadas om Sverige nu skulle fällas i domstolen.
Publiken i Medelhavsmuseet där presentationen hölls fick möjlighet att ställa frågor.

Beskrivning som saknar grund
SRFs generalsekreterare Ann Dahlerus påpekade att den  positiva beskrivning som framfördes av Bengt-Anders Johansson egentligen inte har någon grund.
Inte minst visar Jägareförbundets senaste utspel att bojkotta all medverkan i vargrelaterat arbete. Bland annat vill man skjuta bort de flesta av dagens ca 30 revir som finns i landet.
SRFs ordförande Roger Olsson menade att för den biologiska mångfaldens skull var det helt nödvändigt att göra anmälan till EU.
Jan Darpö var också kritisk till att det fattas beslut i Sverige som inte går att överprövas inom landet.
- Det håller inte i längden, sade han.

Dödade jakthundar inte skäl för skyddsjakt
Löshundsjakten har under senare tid kommit att framstå som Jägareförbundets starkaste skäl för att hålla vargstammen på orealistisk låg nivå.
Jan Darpö är övertygad om att EU inte kommer att acceptera  löshundsjakten, som nästan bara förekommer i Sverige, som skäl nog att tillåta skyddsjakt på varg när jakthundar blir tagna.
- Vi måste hitta en annan jaktform helt enkelt.
Hans uppfattning om de nyligen tillsatta Viltvårdsdelegationerna ute i länen är att de kan fungera, men även deras beslut måste kunna överprövas.

Acceptansen hos jägare har inte ökat
Intressant nog fanns även Linda Berg, forskare från Göteborgs universitet, i publiken. Hon har tidigare presenterat en studie som skulle visa att acceptansen för vargen ökat. Den är gjort på ett rätt litet urval personer, och många jägare.
Men tvärtemot det som hävdats från regeringshåll berättade hon att de funnit att acceptansen bland jägare ej har ökat.

Jan Darpös rapport nedan på engelska

Dokument för nedladdning

Brussels Advocates Swedish Grey Wolves.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen