Carlgren ska träffa drabbade tamdjursägare

2011-03-08 |

Nu på torsdag 10 mars bjuder LRF in miljöminister Andreas Carlgren till ett möte med djurägare vars får, kor och hundar blivit angripna av rovdjur. Mötet sker i Vildmarksgalleriet i Ockelbo där också bland andra LRFs förbundsordförande Lars-Göran Pettersson och Jägareförbundets förbundsordförande Thorsten Mörner kommer att delta. Efter mötet inbjuds media att ställa frågor till deltagarna.

 

 

Rovdjurspolitiken berör de flesta människor och olika intressen måste tas tillvara. Men skapar besluten om licensjakt på varg och lodjur förtroende för den rovdjurspolitik som förs? På vilket sätt kompenseras de som drabbas av skador orsakade av varg och lodjur? Vad känner de djurägare som förlorat sina får, kor och hundar?

Medverkande vid frågestunden är:
Andreas Carlgren, miljöminister, Lars-Göran Pettersson, förbundsordförande LRF
Jan Thorén, ordförande LRF Gävleborg, Thorsten Mörner, förbundsordförande Jägareförbundet, Karl-Evert Hellsén, ordförande Jägareförbundet Gävleborg, Anna-Lena Erstadius, fd fäbodbrukare som förlorat kor och Lasse Gustafsson, jägare som mist sin hund

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen