Carlgren hänger sig kvar vid acceptansen när han försvarar vargjakten i sitt svar till EU

2011-03-29 |

Andreas Carlgren under dagens presskonferens där han försöker övertyga varför det är så viktigt med licensjakt på varg.

- Regeringens mål med vargpolitiken är att vargen ska uppnå en gynnsam bevarandestatus den inte har idag. Det kräver kraftfulla och kontroversiella åtgärder där vargpolitikens olika delar inte kan ses skilda från varandra, vilket kommissionen tenderar att göra, säger miljöminister Andreas Carlgren.
Hela skrivningen sist i artikeln.

- Tvärtom förutsätter den genetiska förstärkningen av vargstammen en acceptans som inte kan uppnås utan licensjakt, samt den decentralisering av ansvar och beslut som gjorts till de som berörs av vargens närvaro, säger Andreas Carlgren.

- Det förutsätter att vargpolitiken är förankrad hos dem som berörs och beslutas i Sverige, säger Andreas Carlgren

Kommissionen har i sin formella underrättelse ifrågasatt fem delar av vargpolitiken. I svaret bemöts ifrågasättandet bl.a. genom att följande redovisas:

  • Tydliga åtgärder för att förbereda och genomföra genetisk förstärkning har sedan lång tid vidtagits. Förberedelser för den genetiska förstärkningen beslutades 2009 och påbörjades våren 2010. En varg är redan flyttad.

    SRFs kommenar: Här finns inget konkret som hänt som Carlgren säger. Vargen som flyttades var redan långt ner i landet och tveksamt om man kan räkna den.
  • Art- och habitatdirektivet medger jakt och kommissionens egen expertgrupp LCIE anser det inte troligt att den svenska jakten strider mot reglerna.

    SRFs kommentar: Denna uppfattning har LCIE tagit bort från sin skrivelse. Det Carlgren hänvisar till är en gammal felaktig uppfattning.
  • Jakten har varit begränsad och selektiv. Det tillfälliga tak för vargstammen som finns är just tillfälligt och en del av en helhet för att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus.
  • Acceptansen för varg har ökat genom den nya rovdjurspolitiken.

    SRFs kommentar: Bygger på hörsägen från Värmland
  • De åtgärder som kommissionen rekommenderar i form av ersättning till drabbade tamdjursägare, stängsling och information genomförs redan av Sverige.

Dokument för nedladdning

Regeringens svar till EU.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen