Björnjakten har utvecklats till en teknikjakt med GPS och bil för att genskjuta björnen

2015-05-28 |

Antalet rapporter till Länsstyrelsen i Västernorrland om oetisk björnjakt har under de senaste åren ökat.
Det handlar om otillåtna åtlar och användandet av bil för att genskjuta björnarna som jagas med GPS-försedda hundar.

Hundarna kan följas på GPS-mottagaren som jägaren har och man kan på så sätt se vartåt drevet går. Länsstyrelsen ser allvarligt på hur jakten bedrivs. Så här beskriver Länsstyrelsen tillvägagångsättet:
"Det handlar om att man använder sig av illegala åtlar. Intill åteln
sitter det en viltkamera som sänder livebilder om en björn närmar sig.
För att få sätta upp en viltkamera krävs dessutom ett tillstånd av
länsstyrelsen, vilket det är få som har. När bilderna mottagits av jägaren åker denna till platsen och släpper lös hundarna. Därmed startar jakten.
Det finns rapporter som beskriver hur hundar släppts under natten och
jagat björnen tills det ljusnat. Ibland släpps flera hundar samtidigt
och stressar björnen under en lång tid. Byte av hundekipage kan ske
flera gånger. Dessutom används motorfordon för att genskjuta björnen
vilket är olagligt i all form av jakt." Tidigare i vår meddelande Sveaskog att björnjakten stoppas i höst i två jaktområden i Rättvik och Ovanåker.
Orsaken är att jaktmetoder liknande de som nu avslöjas i
Västernorrland, oetisk och olaglig jakt med åtlar och genskjutning med
bil. Länsstyrelsen i Dalarna har polisanmält jakten i Rättviksskogarna.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen