Björn Risinger ny generaldirektör för Naturvårdsverket

2015-09-17 |

Björn Risinger ny generaldirektör för Naturvårdsverket.

I dag presenterade klimat- och miljöminister Åsa Romson Naturvårdsverkets nya generaldirektör Björn Risinger.
Björn kommer närmast från en tjänst som eneraldirektör för Havs- och vattenmyndigheten.
Han tillträder sin nya tjänst 1 oktober 2015.

Björn Risinger är 55 år och har tidigare arbetat på Naturvårdsverket som bland annat avdelningschef för dåvarande Naturresursavdelningen.
Han har även varit generaldirektör vid Fiskeriverket samt
länsöverdirektör vid Länsstyrelsen i Skåne län.
─ Det är mycket roligt att bli ansvarig för regeringens centrala
miljömyndighet. Vi har en hel del stora satsningar framöver som gör det
mycket intressant, säger Björn Risinger

Björn Risingers CV
Nuvarande uppdrag
Generaldirektör Havs-och vattenmyndigheten, 2011-
Tidigare arbetslivserfarenhet
Generaldirektör, Fiskeriverket Göteborg, april 2011-juni 2011
Särskild utredare, Utredningen om inrättande av Havs-och vattenmyndigheten, 2010-2011
Länsöverdirektör, Länsstyrelsen i Skåne län, 2008-2010
Direktör, chef för naturresursavdelningen, Naturvårdsverket, 2000-2008
Direktör, chef för miljörättsavdelningen, Naturvårdsverket, 1999-2000
Miljö-och planeringsdirektör, chef för miljö-och planeringsavdelningen, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1998-1999
Miljövårdsdirektör, chef för Miljövårdsenheten, senare Miljöenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1995-1998
Biträdande miljövårdsdirektör, chef för naturvårdsfunktionen och miljöskyddsfunktionen, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1994-1995
Tf ekonomichef, Länsstyrelsen i Dalarnas län, jan 1994 -sep 1994
Avdelningsdirektör miljövårdsenheten, senare biträdande miljövårdsdirektör chef för naturvårdsfunktionen, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 1990-1994 Utbildning
Fil kand från biologlinjen och geovetarlinjen vid Lunds universitet

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen