Ännu finns det Rovdjurskalendrar för 2019 kvar för leverans

2018-11-16 |

Vi har fortfarande en liten bunt kalendrar kvar för 2019.
Bilderna i kalendern är tagna av föreningens medlemmar som bor på olika håll i landet.
De stora rovdjuren finns naturligtvis med, men också många av våra små rovdjur både de på vingar och fyra ben.

Bakom bilderna döljer sig tio mycket goda fotografer: Irene Södergren, Krister Fredriksson, Peter W Eriksson, J-Å Hillarp, Catrin Renström, Dorte Bech Pedersen, Bengt Pettersson, Lars-Ove Karlsson och Lorina Stenwall.
För att göra det enkelt att beställa betalar du både kalender och frakt
tillsammans, antingen via PlusGiro: 14942-7 eller BankGiro 5509-3876.
Swisha gärna till 1230540377.
Märk med namn och adress så vi vet var vi ska skicka kalendern.
Eftersom det snart gått två månader av innevarande år har vi sänkt priset med 20 kronor per månad.
Du betalar alltså inte mer 118 kr och då ingår portot för utskicket.
När betalningen är på vårt konto skickas kalendern.
Hela behållningen går in i arbetet för att våra rovdjur.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen