Bara en av de åtalade för Fansendådet dömdes för grovt jaktbrott till fängelse i nära två år

2013-05-03 |

52-åringens advokat Thomas Martinsson hade anledning redan under rättegången att vara orolig. Här under rättens syn av den skoter som åklagaren anser anvädes för att köra på och lemlästa den unga vargtiiken.

Hudiksvalls tingsrätt dömde bara den ene av de två män som för två veckor sedan stod åtalade för att ha dödat en ung vargtik på sjön Fansen i Bollnäs kommun i februari 2011.
Den 52-årige skidåkaren, som bevisligen funnits på sjön den aktuella dagen är hemmahörande i Alfta mellan Edsbyn och Bollnäs, dömdes till ett år och nio månader för grovt jaktbrott.

52-åringens DNA fanns i en kissfläck varifrån skidspår gick som sätts i samband med hur vargen slogs ihjäl, förövrigt de enda skidspår som fanns på den södra delen av sjön.
Den andre misstänkte, enligt åklagaren den som äger och körde den skoter som användes i dådet, gick helt fri. Tingsrätten ogillade åtalet.
Rätten ansåg inte att den trasiga skotern som senare i februari hittades i en verkstad i Jädraås kan bindas till den påkörda vargen eller platsen. Eftersom skoterägaren går fri torde misstankarna mot den man i Jädraås som är misstänkt för skyddande av brottsling svalnat betydligt.
Enligt spåren i snön på sjön har snöskotern fyra gånger kört på vargtiken.
Den dömde 52-åringen skall dessutom betala 24 000 kronor i skadestånd till Naturvårdsverket. Och givetvis har han förverkat rätten att inneha jaktvapen på obestämd tid.
Domen kan synas något märklig eftersom det bevisligen är en snöskoter som kört på och fällt den unga vargtiken så att det blivit möjligt att till slut slå ihjäl henne med en påk. När tiken hittades dagen efter dådet låg hon död nertryckt bakom ett stenblock med krossat huvud.
Utan skoterns hjälp hade skidåkaren inte haft någon möjlighet att ränna efter vargen och slå ihjäl henne.
Skadorna på tiken visar att hon pressats hårt av skotern. Blodflödet även från inre skador pågår så länge djuret lever. Där finns flera revbensbrott, leverskador och ”riklig ansamling av vätska i lungan”.
Enligt obduktionsprotokollet tyder det senare på kraftig fysisk ansträngning av vargen. Den hetsades alltså att fly så att ena lungan sprängdes.
Rätten är övertygad om att 52-åringen tillsammans med skoteråkaren från den plats där 52-åringens urin fanns inlett jakten tillsammans på tre vargar.
Den jakten slutade med att skoteråkaren ensam körde på en av vargarna som senare slogs ihjäl.
- Även om det inte är visat vem som slagit ihjäl vargen har ”52-åringen” varit närvarande under hela det förfarande som lett till vargens skador och död. Omständigheterna är sådana att han måste haft uppsåt till att vargen skulle dödas, skriver tingsrätten i sin dom.

Den enda som vet vem som körde skotern är 52-åringen, frågan är om han är nöjd med att ensam bli ansvarig för tjuvjakten och krypa in i fängelse, och värst av allt sluta jaga under mycket lång tid.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen