Även licensjakten på varg i Värmland-Örebro överklagad

2016-10-28 |

Svenska Rovdjursföreningen överklagar tillsammans med Naturskyddsföreningen i Värmland licensjakten på Brattforsreviret i Värmland och Loka-eviret på gränsen mellan Värmlands och Örebro.
Överklagandet lämnades in under fredagen.

Liksom i SRF:s överklagande av jakten i Dalarna handlar skälen för överklagandet till stor del om att

  • licensjakten skulle försvåra uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för vargen,
  • beslutets syfte och utformning passar inte in på något av de syften som enligt art- och habitatdirektivet kan vara skäl för undantag från skyddet för vargen,
  • när det gäller att minska risken för vargangrepp på tamdjur finns det andra lämpligare lösningar,
  • beslutet uppfyller inte lagstiftningens villkor om begränsat antal och strängt kontrollerade former.

Föreningarna pekar också på att både Värmlands och Örebro län enligt senaste inventeringen har färre vargrevir med föryngring än den miniminivå som ska gälla. Att bevilja licensjakt när miniminivåerna underskrids minskar förtroendet för vargförvaltningen, förklarar föreningarna.

Överklagandet är också mycket kritiskt mot att länsstyrelserna i beslutet rekommenderar att låta två till tre lösa hundar samtidigt förfölja en varg. Att låta en grupp lösspringande hundar förfölja och hetsa ett vilt djur är en grym jaktform, som lyckligtvis inte haft någon plats i den svenska jakttraditionen, skriver föreningarna, och menar också att detta strider mot jaktlagen.

Dokument för nedladdning

SRF & NF Värmland Överklagande licensjaktsbeslut 2016 Värmland-Örebro.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen