Åteljakt på björn blir tillåtet på försök i delar av Dalarna

2011-07-26 |

Åteljakt på björn blir på försök i höst tillåtet i Falun, Rättvik, Orsa och delar av Leksand.
Det har Länsstyrelsen bestämt.
Åteljakt innebär att jägare får lägga ut mat för att locka till sig björnar.

1 augusti blir det tillåtet att påbörja åteljakten genom att ordna till åteln och mata in eventuella björnar. 
Själva björnjakten börjar sedan den 21 augusti. Då får 38 björnar totalt skjutas i länet genom åteljakt och licensjakt.
Jägare som vill delta i försöksjakten med åtel måste gå en av de utbildningar som Jägareförbundet och Riksjägarna håller. De måste också anmäla åteln i förväg till Länsstyrelsen.
– Det är viktigt att jakten dokumenteras ordentligt så att vi kan utvärdera det här försöket sedan, säger Anki Alfredéen, rovdjurshandläggare vid Länsstyrelsen Dalarna.

        Fakta åteljakt på björn

  • Vid åteljakt lockar jägarna till sig björnen med mat
  • Sedan jagas björnen med hundar eller skjuts vid åteln
  • Åteljakten pågår under samma tid som den ordinarie björnjakten, men jägarna får börja lägga ut åtelmaterial redan den 1 augusti
  • Länsstyrelsen tillåter åteljakt på försök i Falun, Rättvik, Orsa och i de delar av Leksands kommun som ligger norr om riksväg 80
  • Det krävs ett tillstånd från markägaren för att lägga ut en åtel. Det finns också många regler kring jakten
  • Avståndet till närmaste hus eller camping ska vara minst två kilometer
  • Avståndet till vandringsled ska vara en halv kilometer och åteln måste ligga minst 200 meter från bilväg bilvägar
  • Jägarna får inte lägga ut vilken mat som helst till björnarna. Vilt och vildfångad fisk från samma eller angränsande kommun, frukt och grönsaker går bra att lägga ut
  • Det är däremot förbjudet att lägga ut exempelvis kött från rovdjur på grund av risken för parasiter
  • Alla åtlar ska märkas med skyltar från Länsstyrelsen

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen