Årets fyrtioförsta varg dog under en helikopter på fredagen

2012-12-01 |

När det återstår exakt en månad av 2012 har 41 vargar dött av olika anledningar i Skandinavien. På fredagen dog den fyrtioförsta vargen då den sköts från helikopter några mil norr om Vemdalen.

Det var Tåssåsens och Handölsdalens samebyar som ansökt om att skyddsjakt på vargen. Enligt renägarna ställde vargen till stora problem för skötseln av renhjordarna i området.
Länsstyrelsen i Jämtland håller med renägarna och såg ingen annan lösning än att skjuta vargen.
Man bedömer att det handlar om en ung hane född våren 2011. Enligt DNA-analys tillhör vargen den inavlade grenen av den skandinaviska vargpopulationen.
Det ligger ytterligare en skyddsjakt i länet och väntar på verkställighet. Länsstyrelsen har gett Ruvhten Sijte sameby i västra Härjedalen tillstånd till skyddsjakt på en varg som sedan oktober varit och rört om bland renarna i dess område.
Under november har renskötare i Jämtland lämnat in ansökningar för skyddsjakt på totalt tio vargar, varav två gäller det finsk-ryska-svenska paret som har sitt kärnområde nordväst om Junsele men ibland går över gränsen till Jämtland. Dessa båda vargar skall inte röras har regeringen sagt och därmed har ansökan avslagits av Länsstyrelsen.
För två av vargarna har tillstånd givits, varav en redan är död. Vad som kommer att ske med övriga sex ansökningar avvaktar man med så länge. Samtliga vargar som befinner sig i Jämtland tillhör den inavlade grenen av vargpopulationen enligt DNA-analyser av insamlad spillning.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen