Antalet vargar har hittills räknats för högt - ny modell kommer i april

2019-03-20 |

Rovdjursföreningen har länge varit kritisk till de siffror myndigheterna anger för hur många vargar
vi har i Sverige. En föråldrad beräkningsmodell används fortfarande trots att forskare på
Naturvårdsverkets uppdrag tagit fram en ny förbättrad modell.
Vi reder här grundligt ut historien bakom
beräkningsmetoderna och hur de fungerar.
Artikeln är hämtade ur senaste tidskriften Våra Rovdjur och skriven av Torbjörn Nilsson.
Vi har valt att publicera den som PDF, går att alltså att ladda ner den till din dator.

Skandulvs nya beräkningsmodell är baserad på betydligt mer och huvudsakligen färskare data än den gamla modellen, som har problemet att den räknar in redan döda vargar i populationsuppskattningen.
Trots detta har Naturvårdsverket valt att inte tillämpa den modell som är bästa tillgängliga kunskap. I stället bestämde Naturvårdsverket att man skulle fortsätta basera jaktbeslut på den gamla modellen, i väntan på en utvärdering i form av ytterligare en ny modell, som skulle grundas på två års intensifierad insamling av varg-DNA.
Insamlingen av varg-DNA, i form av vargspillningar och annat som innehåller DNA, har genomförts under inventeringssäsongerna 2016-17 och 2017-18. På Viltskadecenters webbsida framgår att underperioden oktober 2017 Ä mars 2018 har DNA från 315 vargindivider identifierats. Om vargar i gränsöverskridande norsk-svenska revir räknas till hälften blev det 299,5 vargar i Sverige.
Även denna siffra innehåller dock vargar som dött under inventeringsperioden, så den säger inte hur många som levde i mars 2018.
DNA-insamlingen analyseras nu medhjälp av andra modeller, som utvecklats av forskargruppen RovQuant i Norge, för att uppskatta sannolikheten att en individ dött, men också sannolikheten att en individ fortfarande lever fast den inte hittats.Tidsplanen är att Naturvårdsverket 15 april i år ska meddela vilken beräkningsmodell för vargstammen som ska användas framöver.

Dokument för nedladdning

Antalet vargar för högt räknat .pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen