Andra segern mot licensjakten: Det var rätt att stoppa licensjakten på varg även vintern 2014

2015-10-29 |

Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF och överklagade licensjakten efter 30 vargar som skulle ha skett i februari 2014. Förvaltningsrätten stoppade då jakten innan den hann genomföras och avgjorde så småningom fallet till naturorganisationernas fördel.
Naturvårdsverket överklagade till kammarrätten, som nu i en dom låtit förvaltningsrättens avgörande stå fast.

Kammarrättens dom innebär ännu ett bakslag för den storskaliga vargjakt som den förra regeringen sjösatte och som den nuvarande regeringen hållit fast vid.
Det är nu andra gången som de tre naturorganisationerna Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF vunnit i kammarrätten om licensjakten efter varg.
Det står alltså nu klart att besluten om 2013 och 2014 års vargjakt stred mot svensk lag. Dessutom beslöt EU-kommissionen i somras om ett så kallat ”motiverat yttrande” om att jakten inte är förenlig med EU:s regler om naturskydd.

Bakgrund till kammarrättens dom

  • Naturskyddsföreningen, WWF och Rovdjursföreningen stoppade
    licensjakterna 2013 och 2014 genom att gå till domstol. Efter det gjorde
    alliansregeringen om beslutsordningen så att miljöorganisationer inte
    kunde dra licensjakt efter varg till domstol. Därför sköts 44 vargar i
    januari 2015. Om detta så kallade ”överklagandeförbud” är lagligt i sig
    är för närvarande föremål för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen.

  • Kammarrättens nya dom innebär att domstolen låter
    förvaltningsrättens avgörande från december 2014 stå fast. I detta fann
    förvaltningsrätten att en minskning av vargförekomsten i sig inte var
    ett acceptabelt syfte för jakten, och att Naturvårdsverket inte haft
    godtagbara bevis för att syftet med jakten skulle uppnås. Domstolen fann
    att licensjakt efter 30 vargar måste betraktas som ”relativt
    omfattande” och eftersom det saknades stöd för att syftet skulle uppnås,
    fann rätten att beslutet inte var proportionerligt –  det är en
    hänvisning till EU:s proportionalitetsprincip. Naturvårdsverket
    överklagade till kammarrätten, som avslog överklagandet.

  • Det här är andra gången som miljörörelsen får rätt Kammarrätten om
    den svenska licensjakten efter varg. Den här gången gäller det alltså
    den jakt som utlystes förra året och som stoppades av
    förvaltningsrätten.

  • Domen kan fortfarande överklagas av Naturvårdsverket till Högsta
    förvaltningsdomstolen. Det gjorde dock inte verket förra gången de
    förlorade i målet om 2013 års licensjakt.

  • Själva domen handlar i första hand om en processjuridisk fråga: om
    förvaltningsrätten hade rätt att besluta att avskriva ärendet eller
    inte. Men konsekvensen är att Kammarrätten inte ändrar i den dom om
    licensjakt som gav Naturskyddsföreningen, WWF och Rovdjursföreningen
    rätt i förvaltningsrätten den 23 december 2014.

Dokument för nedladdning

Kammarrättens dom Licenssjakten_2014.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen