Andra järven på ett år som körs ihjäl på E20 vid Strängnäs

2016-04-01 |

En järv hittades påkörd och död på E20 utanför Strängnäs. Den upptäcktes på fredag eftermiddag vid trafikplatsen Biskopskvarn.
Det är andra gången på ett år som en järv påkörs och dödas på E20 nära Strängnäs.

För nästan precis ett år sedan hittades en död järv vid Läggesta intill wireräcket vid sidan av vägen.
Den här gången hittades den påkörda järven vid trafikplatsen Biskopskvarn. Det var en bilist som passerade som larmade polisen om att det låg ett dött djur vid vägen.
När olyckan har hänt och vem som kört på järven är okänt. Det kan vara
en långtradare som passerat platsen samtidigt som djuret sprungit ut på
vägen och in under bilen långt bak.
Det är nästan omöjligt för en förare av en tung lastbil att märka om att ett djur körs på på det sättet.
För något år sedan var det en långtradare som körde på en varg som sprang
in i bilen långt bak. Vargen hittades död. Föraren av en långtradare som passerat platsen på natten läste om det och förstod då att det sannolikt var han som kört på vargen. Han hade känt i bilen att det var något.
Under senare år har allt fler järvar börjat röra sig söderut i skogslandet. Tidigare beskrevs järven som en art som levde i vår fjällkedja. Det finns nu fasta populationer i skogslandet i Värmland, Dalarna och Hälsingland.
Och det har tidigare visat sig med hjälp av radiomärkta järvar att de kan vara riktiga långvandrare liksom flera av de stora rovdjuren. Ofta är det hanar som är ute och rör på sig. Att de nu blir påkörda på E20 visar ju också att det handlar om ett djur som inte drar sig från att vandra långt.
JB

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen