97 rovdjur har funnits på renskötselns önskeslista i Jämtland denna vinter

2020-02-11 |

97 rovdjur har sedan 1 oktober i höstas funnits på de 50 skyddsjaktsansökningar som renskötseln i Jämtland lämnat in till Länsstyrelsen i länet.
Det handlar om varg, järv och lodjur.
Av de 50 ansökningarna har 38 bilfallits.

12 ansökningar om järvjakt har kommit in för 41 järvar, 6 ansökningar
som omfattar 13 järvar har bifallits - av dessa har 11 dödats.

21 ansökningar om vargjakt har kommit in för 29 vargar, 18
ansökningar som omfattar 22 vargar har bifallits - av dessa har 14
dödats.

17 ansökningar om lodjursjakt har kommit in för 27
lodjur, 14 ansökningar som omfattar 17 lodjur har bifallits - av dessa
har 8 dödats.

Hittills i vinter har alltså 33 individer av varg, järv och lodjur av 52 bifallna
individer skjutits i samband med skyddsjakter.
För närvarande handläggs fortfarande fem av de sökta skyddsjakterna - en för varg (inhiberad), två för järv och två för lodjur.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen