7,4 miljoner kronor sedan november 2012 påstår Naturvårdsverket att det kostat att hålla liv i Junseletiken

2013-05-31 |

7,4 miljoner kronor av Naturvårdsverkets pengar för värdefull natur har Junseletiken kostat sedan november 2012, ändå ville verket i februari tillåta att hon sköts.

Sedan i november 2012 har Junselereviret kostat Naturvårdsverket 7,4 miljoner kronor.
Då i november fick Naturvårdsverket av Regeringen uppdraget att se till att hålla liv i den finsk-ryska vargtiken med sina värdefulla gener. Hon hade tidigare under året bildat revir runt Junsele med en värmländsk hanvarg.

Kostnaderna 7,4 miljoner finns nu redovisade i en sammanställning som överlämnats till Miljödepartementet.
Pengarna har tagit från verkets ordinarie budget för åtgärder för värdefull natur.

Uppdraget var att komma överens med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimera risken för skador på renskötseln, samtidigt som vargparet skulle kunna tillåtas leva kvar i berörda län över vintern fram till innevarande vår.
Tanken var att nu i vår 2013 plocka eventuella genetiskt viktiga valpar och placera ut dessa i vilda lyor i Mellansverige. Vad som skulle hända med föräldraparet var inte klart uttalat, men det pekade emot att de sedan skulle gjort sitt för den svenska vargpopulationen och skulle avlivas.


Pengarna har använts för att ersätta samebyarna för det merarbete med renarna som vargparet förväntades orsaka. Pengar har också gått åt för att minimera skador på renskötseln. Ersättning har getts för extra bevakning av renar utöver ordinarie bevakning, för stödutfodring, för omflyttning av renar på grund av vargförekomsten samt för införskaffande av nya renar som ersätter sådana som dödats av varg.
I slutet av december 2012 stod det klart att vargreviret omfattade större och mer känsliga områden än vad man tidigare trott. Skadorna eskalerade och Naturvårdsverket beslutade den 11 januari 2013 om skyddsjakt på vargarna, vilket resulterade i att hanen i vargparet fälldes.

Beslutet baserade sig på bedömningen
att de skadeförebyggande åtgärder som provats inte var verkningsfulla och att andra lämpliga åtgärder saknades. Efter beslutet om skyddsjakt har vargtiken övervakats, för att minimera risken för skador på renskötseln. Naturvårdsverket har efter skyddsjakten även ersatt arbetet med att utfodra renar och samla de renar som skingrats av varg.
Sammanlagt har arbetet med regeringsuppdraget inneburit 7,4 miljoner kronor i kostnader för Naturvårdsverket. Denna summa ingår i Naturvårdsverkets ordinarie budget för åtgärder för värdefull natur och inga extra pengar har tillförts för att genomföra regeringsuppdraget.
Kostnaderna har även bestått i ersättningar för merkostnader för länsstyrelserna i Västernorrland och Västerbotten som båda berörs av Junselereviret.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen