Antalet jagade lodjur fortsätter att öka trots att jakten är över sedan länge

2019-03-28 |

UPPDATERAD 29 MARS
Under licensjakten på våra svenska lodjur har 68 lodjur hittills dödats.
Licensen i de tio län där jakt är tillåten var 67 lodjur. En överskjutning skedde i Jämtland.
Nu har Kammarrätten under de sista dagarna av mars sagt ja till jakt på ytterligare ett (1) lo i Örebro län.

Förvaltningsrätten lyfte strax innan jaktstart bort det enda lodjur som skulle jagas i den norra delen av länet i Länsstyrelsens beslut. Jakten på totalt tre lodjur hade överklagats av Jaktkritikerna. De två lodjuren i södra länsdelen sköts redan första veckan.
Nu på söndag 31 mars är jakten avslutad. Men enligt uppgift ska den ensamma lon jagas i helgen i de folktomma skogarna i norra länsdelen.
Det enda rätta vore att de visade lite seriös jaktetik och stannade hemma i stället. Det kan verkligen inte vara i någons intresse att ett lodjur som lever anonymt i de stora folktomma skogarna i norra länsdelen dödas.
Samtidigt har Länsstyrelsen i Västerbotten sagt jag till skyddsjakt på tre lodjur som befinner sig på Vilhelmina södra samebys marker. Den jakten får pågå till 14 april.
Jämtland som redan under licensjakten sköt 16 lodjur och dessutom 12 lo på skyddsjakt under vintern har precis i dagarna gett tillstånd för två ytterligare lodjur fördelade på marker tillhörande två av länets samebyar.

Så här ser lodjursjakten ut i de tio licenslänen:
Licens-Skjutna-Återstår
Västerbotten 16-16-0 - jakten avslutad - Nu skyddsjakt på tre lo
Västernorrland 8-8-0 jakten avslutad
Jämtland 15-16-0 - jakten avslutad - Nu skyddsjakt pågår på flera lo
Stockholm 3-3-0 - jakten avslutad
Värmland 9-9-0 - jakten avslutad
Örebro 3-2-1 - jakten avslutad
Västmanland 2-2-0 - jakten avslutad
Västra Götaland 7-7-0 - jakten avslutad
Kalmar 3-3-0 - jakten avslutad
Jönköping 2-2-0 - jakten avslutad

De två sista licenserna överklagades av Rovdjursföreningen både till
Förvaltningsrätten och Kammarrätten utan resultat. Den senare rätten
gav inte ens prövningstillstånd.
I veckan tog Naturvårdsverket beslut om ny nationell miniminivå för lodjur som ska gälla de fem kommande åren till i mars 2024.
I princip handlar det om samma nivå som hittills sedan fem år.
Det nya är att Norra rovdjursförvaltningsområdet får en sänkning med 8,5 lofamiljer som "ges till" Södra området.
Mellersta området behåller sin sammanlagda nivå, men en viss fördelning och justering sker mellan länen i området. Mer om detta i Inlägget nedan.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen