45 får dödade eller försvunna i vargattack norr om Örebro

2012-11-04 |

45 får dog i en vargattack vid Ervalla några mil norr om Örebro. När exakt attacken skedde är man lite osäker på, men den upptäcktes på lördag morgon.
Sedan i vintras finns minst en stationär varg i området runt Frövi. Ervalla ligger lite sydväst från Frövi.
Hägnet där fåren attackerades var inte hägnat med rovdjursavvisande stängsel och dessutom öppet mot en å som rinner förbi fårhagen.

Av de 50 får som fanns i hagen återfanns fem levande, 18 dödade och resten verkar ha flytt ut i Dyltaån som rinner förbi hagen och drunknat.
Ån är i höst fylld med vatten och strid efter allt regnande och ett får som går i har små chanser att ta sig upp igen.

Länsstyrelsens personal har varit på platsen och konstaterat att det är e varg som varit framme. Antalet dödade, eller skadade får i kombination med skadebilden på de enskilda djuren talar om att den handlar om en vargattack.
Attacken har skett i samma område där en varg blev påkörd natten till onsdagen.
Sedan dess har vargen synts i omgivningarna ända in emot Örebro.
På gården finns totalt 650 tackor spridda i olika hagar.

Fårens ägare säger till na.se att man i princip har alla hagar elstängslade men att det inte duger att hålla varg utanför.
Men för att det skall vara effektivt måste alla sidor på en fårhage vara stängslat med rovdjursavvisande stängsel vilket inte den drabbade hage var. Dels var den inte stängslad med rovddjursavvisande stängse, och dels var den  inte heller stängslad mot ån. Och en varg drar sig inte från att simma in i en fårhage.
Vilken typ av elstängsel som satts upp på gården är inte känt.

Ägaren säger allt hade varit rovdjursstängslat om man fått länsstyrelsens beslut på en stängselansökan i tid. Den lämnades in förra året i mars, först i september i år fick man besked att bidrag för stängesel beviljats. Det dröjde alltså 17 månader för Länsstyrelsen att behandla saken.

Tidigare i år gick en varg in ett fårhägn utefter Järleån just från den ohägnade åsidan och dödade 10 får.

Den attacken skedde nära inloppet från Norasjön. Järleån rinner sedan vidare ner mot området Ervalla och byter efter hand  namn till Dylteån.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen