40-åring gripen: Invandrad varg tjuvskjuten i Trysilområdet

2015-12-22 |

Efter att vargen far skjuten gömde 40-åringen vargen i en jaktstuga som han har tillgång till. Han perkade ut platsen för polisen. Bild.Polisen

Hanvargen som invandrat från Finland är död.
En 40-årig norrman ha erkänt att han skjutit vargen.
Tjuvjakten upptäcktes i lördags samband med att invandrarvargen spårades av personal från Statens Naturoppsyn, SNO.

Plötsligt upphörde spåren och avslutades med en blodansamling. En snabb
DNA-analys gjordes och man kunde konstatera det man redan visste, att
invandrarvargen var skjuten.
Tanken var att under helgen förse vargen med sändare för att kunna följa var den slog sig ner så småningom. Bara någon dagar tidigare hade invandrare gått in i Norge från Dalarna.
Polis som tillkallades när man upptäckte vad som skett i vargspåret
kunde ganska raskt ringa in en misstänkt som senare erkände dådet.
Det handlar om en 40-åring från Trysil. Han säger till polisen i förhör
att han visst kan acceptera varg i Norge, "men den bør holde seg borte
fra hus og folk".
Han har berättat varför han sköt vargen men det är en sak som polisen håller för sig själv tills vidare.
Dock har man avslöjat att det inte handlar om nödvärn eller annan orsak
som skulle kunna göra tjuvjakten lovlig. Och han visste att det var en varg
han sköt mot.
Efter att vargen var skjuten gömde han den i jaktkoja som han hade tillgång till i området.
Vargen, som är en av mycket få vargar som under åren klarat av att
levande vandra hela vägen ner till Mellansverige, hade man hoppats
mycket på bland alla dem som vill se en skandinavisk population utan
inavlade vargar.
Sedan 1991 har endast tre invandrade finskryska vargar gått ner till Mellansskandinavien för egna tassar och bidragit med valpar.
Betydligt fler vargar har under åren påbörjat den långa vandringen visar DNA-spår som tagits i varglöpor i norra Sverige genom åren. Var dessa vargar sedan tagit vägen vet ingen, men några nya spår efter deras DNA har inte upptäckts hos vargar i Mellansverige.
Att den här invandrarvargen kunde avslöjas som tjuvjagad beror på att den för tillfället hade spårare efter sig.
Tanken var att under helgen sätta en sändare på vargen för att kunna följa och
skydda den från jakt och presumtiva tjuvjägare. Och inte minst få reda på var den skulle komma att slå sig ner hos en tik.
Tjuvjakt i Norge betraktas som ett mycket allvarligt brott. Den 40-årige tjuvjägaren riskerar upp till sex års fängelse.
Om det visar sig att det var en organiserad jakt på invandraren kan
straffet bli än hårdare. I polisens förundersökning ingår nu att söka
bevis för en eventuell organiserad jakt. 40-åringen säger att han var
ensam.
Jan Bergstam

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen