300 björnar har skjutits under höstens jakt i sju län

2019-10-08 |

I Värmland som sedan en tid tagit beslut att det ska finnas en fast förynring med björn har en björnhona som hörsammat detta och fött tre ungar vid två tillfällen på tre år. Den senaste "kullen" i våras. Hon och ungarn är skyddade i ett jaktavlyst område.

Björnjakten i de sju nordligaste länen är till ända. 300 björnar är döda.
I Arjeplog sköts en björn som är den tyngsta kända björn som fällts i Sverige. 352,1 kg vägdes den in av besiktningspersonal från Länsstyrelsen i Norrrbotten.
Tidigare kända tunga björnar är två, de vägde båda 338 kilo.

Årets tre minsta björnar är en hona på 13 kilo, skjuten i Härjedalen, en hane på 26 kilo skjuten i Bräcke Jämtland och en hona på 27 i Strömsund Jämtland. Alla kallas ungdjur i SVAs statistik men borde markerats som årsungar.

Så här ser utfallet av jakten ut i de sju björnlänen.

I samtliga fall överensstämmer licenstilldelningen med antalet dödade björnar, något som inte alltid är givet.
I Jämtland och Västernorrland har vardera en björn som påsköts räknats av som skjutna. Björnarnas öde är okänt.
Första siffran licensen - andra siffran skjutna björnar
Dalarna 1: 9 - 9
Dalarna 2: 29 - 2
Dalarna 3: 8 - 8
Dalarna 4: 2 - 2
Gävleborg 1: 40 - 40
Gävleborg 2: 10 - 10
Jämtland 1A och 1B: 40 - 40
Jämtland 2A och 2B: 60 - 60
Norrbotten Kusten: 5 - 5
Norrbotten Inland: 29 - 29
Värmland: 2 - 2
Västerbotten: 21 - 21
Västernorrland 1 och 2: 45 - 45

Flera fall av misstänkta jaktbrott har skett under höstens jakt. Det mest flagranta är väl den jägare som flera timmar efter att jakten var avslutad i Västerbotten sköt ytterligare en björn. I samband med att björn nummer 21 av Västerbottens tilldelning, den sista på licensen, sköts, sköts samtidigt ytterligare en björn. Denna första överskjutning innebär ingen rättslig åtgärd efter som skotten i princip sammanfaller tidsmässigt.
Björn nummer 23 däremot, sköts strax före halv ett samma dag, vilket är flera timmar efter björn 21 och 22. Jägaren är misstänkt för grovt jaktbrott.
I Dorotea i Västerbotten upptäckte länsstyrelsen att allt inte stod rätt till i samband med en besiktning av en skjuten björn. Polis tillkallades och nu är en förundersökning om grovt jaktbrott inledd.
Björn och vapen samt andra föremål, bland annat telefoner är omhändertagna.
I Dalarna pågår två förundersökningar om misstänkta jaktbrott. Båda har skett i Rättviksskogarna.
Den ena handlar om en björn som sköts sedan den anfallit en jägare och den andra gäller en hona med unge där båda sköts döda.
Enligt bestämmelserna får hona med unge/ungar inte skjutas. Och inte heller unge som går med hona.
Och i Västerbotten liksom även i andra län har flera fall av otillåtna åtlar påträffats vid kontroll. Det handlar om både oanmälda åtlar och felaktigt betade åtlar.
Polisen är förvånad över mängden otillåtna åtlar.
Otillåtna åtlar kan innebära straffansvar för försök till grovt jaktbrott.
I Jämtland har Länsstyrelsen polisanmält ett försök till grovt jaktbrott på björn. En åtelkamera har hittats tillsammans med en åtel som saknar tillstånd. Arrangemanget fanns i skogen i norra Strömsunds kommun.
Länsstyrelsen har gett tillstånd för ett ca 40 åtlar i länet.
Värt att påpeka är att den numera återkommande vårjakten på björn som ges som skyddsjakt på renkalvningsfjällen i år innebar att drygt 50 björnar sköts i de tre renlänen Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen