299 unika vargindivider hittills i spillningsinventeringen

2019-12-17 |

Vid utgången av v2 hade 299 unika DNA-prov bokförts.

Vid utgången av vecka 2 - 12 januari - hade 299 unika DNA-vargar inventerats-
Observera att i siffran 299 finns drygt 10 kända döda vargar, som skall räknas av för ett nettoresultat.
Spillningsinventering som pågår hela vintern handlar om att räkna antalet enskilda vargar med hjälp av DNA.
Flera DNA-träffar från samma varg blir aldrig mer än en (1) varg.

Datumen för spillningsinventering sammanfaller med den fysiska inventeringen som pågår 1 oktober till 31 mars. Även Norge spillningsinventera i vinter.
Hittills från 1 oktober har 299 vargindivider registrerats med hjälp av DNA.
Några resultat från vinterns fysiska har ännu inte officiellt börjat
komman in. Dessa siffror kommer först då de har kvalitetssäkrats. Dessutom påverkas den fysiska inventeringen av brist på spårsnö.
Redan finns dock familjegrupper "säkrade" i och med att de passerat en viltkamera, eller en handhållen kamera, och fastnar i en fil.
Ett exempel på detta är familjegruppen på nio vargar som kom ut på en myr väster om sjön Amungen för någon månad sedan framför några jägare.
En annan familj som dykt upp i en kamera är Östergötlands första vargfamilj i modern tid. Fem vargar i kameran och fem i en synobs tidigare i höst torde innebära dels att vargar föddes i våras och att det är minst fem vargar i familjen.
Första gången det gjordes en spillningsinventering parallellt med en fysisk inventering för varg var vintern 2017/2018.
Antalet vargar blev lika många i båda inventeringarna. DNA-spår efter 305
individer och tassspår efter 30,5 familjegrupper som omräknat blir 305
individer.
Vinterns spillningsinventering får ses som en kontroll av
samstämmigheten i förrförra vinterns inventering. Men också för att ta
fram beräkningsmodeller för populationens storlek genom att se hur många
spillningar efter samma individ som "fångas in".

Så här har antalet unika vargar ökat över tid denna vinter:
v41 - 23
v42 - 64
v43 - 76
v44 - 97
v45 - 122
v46 - 155
v47 - 181
v48 - 210
v49 - 240
v50 - 246
v51 - 277
v1-20 277
v2-20 299

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen