2012 kan bli ett rekordår för vargen i antalet födda valpkullar i Skandinavien

2013-02-14 |

Så många som 35 valpkullar kan ha fötts våren 2012 i Skandinavien. Förra rekordet är från 2010. Då föddes 31 valpkullar.

Läget är följande enligt en preliminär rapport från Skandulv:
21 svenska säkra föryngringar
Två säkra norska föryngringar
Ca sju preliminära föryngringar i Dalarna
Plus drygt 10-tal revir med möjliga föryngringar

Förra rekordet är från 2010. Då föddes 31 valpkullar i Skandinavien. Olof Liberg säger att han blir förvånad om det inte nu blir några fler när vinterns inventering summeras.

Hittills i vinter har det sövts och märkts tio vargar...
20 januari märktes ett nytt par i södra delen av det gamla Tenskogsreviret i Hälsingland. Det nya reviret ska heta Kukumäki. Tiken är född i Tandsjön, och hanen i Tenskog.

2 februari märktes sex hanvargar i Slettåsreviret i Hedmark, varav en är den förmodade fadern.

I dag, 14 februari, märktes det nya paret i Aamäck i östra Värmland. Hanen här är född i Skugghöjden, och är därmed en s k F2a, barnbarn till den invandrade hanen i Kynnareviret. Tiken är född i Kloten-reviret.

Ett nytt par där båda vargarna är från Finland har konstaterats i Tornedalen i höjd med Övertorneå.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen