15 vargföryngringar har redan konstaterats på första snön i Skandinavien

2012-12-06 |

I och med att snön nu lägger sig har årets varginventering startat.
Hittills har 15 föryngringar från i våras dokumenterats i Skandinavien.
Fram i vår kommer slutresultatet, som i år kan bli det bästa någonsin för vargen.
Vid den senaste inventeringen vintern 2011-2012 fanns 61 revirmarkerande par utan valpar eller familjegrupper i Skandinavien. Och lika många av dessa båda katergorier fanns det även vintern innan.

Men det året 2010-2011 var antalet familjegrupper större än förra vintern. 2010-2011 fanns 31 familjegrupper i Skandinavien. Året efter blev det en nedgång i antalet familjegrupper. Då räknades 28 familjer in. Båda vintrarna hade Norge tre egna revir.
Glädjande i år är att den invandrade Galvenhanen har sett till att bli pappa igen i ett revir längre norr ut i Gävleborgs län med en ny tik. Det är hans fjärde valpkull sedan han dök upp i Sverige, ett välkommet tillskott nya gener till den skandinaviska populationen. Galvenhanens invandrarkollega 2007 som stannade till hos en tik i Kynna i Norge hann med tre kullar innan han försvann.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen