102 lodjur får skjutas från Mellansverige och norrut i vinter - trots att det fattas flera lofamiljer till minimigränsen

2013-02-20 |

102 lodjur får skjutas i Sverige i vinter. I Mellansverige saknas 47 familjgrupper ändå är licensen på 40 djur.

En enig Viltförvaltningsdelegation i Jämtland stoppar all jakt på lodjur i länet i vår. Det finns inte utrymme för någon licensjakt på lodjur eftersom antalet föryngringar ligger långt under minimiantalet.
102 lodjur får skjutas i hela landet under jakten som börjar 1 mars och pågår till sista mars i Mellansverige och till 15 april i de tre nordliga länen. I Mellansverige får 40 lodjur jagas trots att det fattas 47 lofamiljer upp till mininivån 137.

Det fattas sju föryngringar till mininivån 19 föryngringar Jämtland. Spårningar som skett från mitten av januari till nu ger detta dystra besked. I Norrbotten ökar man avskjutningen från förra året.
Delegationen i Jämtland bestämde 2010 att det ska finnas en intervall på 20 till 29 föryngringar årligen, med en absolut lägsta nivå på 19 föryngringar.
Jämtland har haft en vikande trend i lostammen under flera år ändå har det jagats hårt. Främsta anledningen till att man nu stoppar jakten i vinter är att länet förlorar beslutanderätten om licens- och skyddsjakt om stammen blir för liten. Då återtar Naturvårdsverket tilldelningen.

Lojakten Norrbotten ökas med sju loar
Länsstyrelsen i Norrbottens län har beslutat att 25 lodjur får fällas i länet under årets licensjakt. Det är en höjning med sju lodjur jämfört med i fjol. Nytt för i år är att jakten får bedrivas i länets alla kommuner, fördelat på tre olika jaktområden.
Årets kvot är en höjning från förra årets kvot på 18 lodjur. Beslutet baserar sig på lodjursstammens storlek, påverkan på renskötseln och uppsatta mål för lodjursstammens storlek. För att få en säkrare bild av lodjursstammens utveckling baserar sig kvoten på inventeringsresultaten från de tre senaste åren.
- I genomsnitt har länet haft 42 dokumenterade lodjursföryngringar (honor med ungar) de tre sista åren. Eftersom det är över den fastställda nivån på 35 föryngringar finns det utrymme för en utökad licensjakt i år. Syftet med licensjakten är att långsamt minska lodjurstammen ned mot förvaltningsnivån, för att därmed minska skadorna för rennäringen. säger Ulf Bergelin, chef för naturvårdsenheten på Länsstyrelsen.

Tre jaktområden
Licensjakten är tillåten i hela länet men länet är indelat i tre olika jaktområden. Tolv lodjur får fällas i Haparanda, Kalix, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommuner (område 1). Sju lodjur får fällas i Gällivare, Jokkmokk och Kiruna kommuner (område 2). Sex lodjur får fällas i Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner (område 3).
Licensjaken får inte bedrivas inom de skyddade områden där föreskrifterna förbjuder rovdjursjakt eller inom Sjaunja naturreservat.

Lojakten i Västernorrland
Sent på tisdagen togs beslut att mer än halvera årets lokvot jämfört med förra vintern. Jägarna får "behålla" sju lodjur, vilket var det antal som då sköts på en licens med 18 lodjur.

Lojakten i Västerbotten
30 lodjur får jagas i Västerbotten. Det är den högsta tilldelningen på tio år. Det är Länsstyrelsen ensam som bestämt kvoten. Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Norrbotten har egna mandat att ensamma bestämma licenskvoten på lopdjiur. Givetvis måste man hålla sig över miniminivån.
Till de 30 i Västerbotten ska läggas de tre som sköts under licensjaktliknande förhållande i höstas då Länsstyrelsen i Västerbotten gav tillstånd för skyddsjakt på tio lodjur, med samma regler som om det vore en licensjakt.
Tre av dessa lo sköts inom licenstiden. Jägareförbundet begärde förlängning av jakten och skyllde på dåliga snöförhållanden.
Allt handlar om jakttillfällen. Eftersom det i grunden var en skyddsjakt borde det väl varit de drabbade renägarna som sökt förlängningen. Länsstyrelsen sade nej till fortsatt jakt.

Lojakten i Mellansverige
I det Mellersta rovdjursförvaltningsområdet får 40 lodjur skjutas - trots att det enligt senaste inventering vintern 2011/2012 saknas 47 föryngringar upp till mininivån 137. De 40 lodjuren fördelas på länen enligt: Stockholms län 2, Uppsala 10, Västra Götaland 4, Värmland 6, Örebro 6, Västmanland 2, Dalarna 4 och Gävleborgs län 6.

Lojakten i södra Sverige
Det Södra rovdjursförvaltningsområdet har liksom förra året tilldelats fem lodur för eventuella skyddsjakter. De län som berörs är Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Södermanland och Östergötlands län.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen