- Jaktstoppet på varg en framsteg för rättsordningen

2015-01-09 |

Det är ett framsteg för rättsordningen att Förvaltningsrätten i Karlstad prövar licensjakten på varg i Värmland och i Örebro län.
Det framhåller Rovdjursföreningens ordförande Kenth Nauclér och föreningens generalsekreterare Ann Dahlerus i en kommentar till att årets planerade licensjakt på varg stoppats.

Sent igår eftermiddag meddelade Förvaltningsrätten i Karlstad att den planerade licensjakten stoppas tillsvidare i avvaktan på en rättslig prövning av beslutens överensstämmelse med lagen. Förvaltningsrätten, som därmed går emot regeringens planer, grundar sitt beslut på att det är tveksamt om det överklagandeförbud som regeringen instiftat just i syfte att hindra överklaganden av vargjakt till domstol, är förenligt med EU-rätten.
- Det är ju otroligt positivt att Förvaltningsrätten hörsammat de överklaganden
som tillställts rätten, trots att den förra regeringen sett till att
Naturvårdsverkets beslut i ett överklagat ärende inte fick överklagas
till domstol. Kanske lever vi i en rättsstat trots allt, säger Ann
Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.
Sedan länsstyrelserna övertog besluten om vargjakt i höstas kan
jaktbeslut endast överklagas till Naturvårdsverket och inte vidare till
domstol. Flera organisationer överklagade länsstyrelsernas beslut om vargjakt till Naturvårdsverket, som avslog såväl begäran som inhibition (tillfälligt jaktstopp) som samtliga överklaganden av licensjakt i Värmland och Dalarna. Då gick föreningarna vidare och bad om att få sin sak prövad i Förvaltningsrätten i Karlstad, regeringen och Naturvårdsverket till trots.
- Förvaltningsrättens beslut är ännu ett bakslag för
Naturvårdsverket. Det borde stå klart för regeringen att de har hamnat i
en ohållbar situation och att de istället för att försöka sig på fler
dubiösa genvägar till vargjakt borde göra en översyn av
rovdjurspolitiken, säger Kenth Nauclér, ordförande i Svenska
Rovdjursföreningen.
Svenska Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF är tre av
de organisationer som gemensamt överklagat årets licensjakt på varg och det är inte något annat än en fortsättning på en långvarig konflikt mellan naturvårdsintresset och regeringen om förvaltningen av den svenska vargstammen som började 2010 när den första licensjakten i modern tid genomfördes på en, enligt vårt förmenande, alltför svag vargstam.
Den förra regeringen bäddade in sig i löften om vargjakt i förtid och
underblåste under många år aktivt de krafter som påstår att detta är
nödvändigt tills jaktens absoluta nödvändighet blivit en
självuppfyllande profetia. Uppenbarligen anser sig nu även den nya
regeringen vara tvungen att leverera i fråga om detta arv från
alliansregeringen där centerpartiet stod i spetsen för jaktivrarna.
Eftersom miljöpartiet, som både innehar miljöministerposten och är
uttalat emot vargjakt, inte lyckats hindra jakten är det ingen vild
gissning att det i den nya regeringen är socialdemokraterna som är
pådrivande för jakt.
- Huvudorsaken till att vi envist fortsätter att överklaga är att det
fortfarande saknas förutsättningar för en mer omfattande vargjakt.Vargförvaltningen står fortfarande inför samma svåra problem som den gjorde2010, och det måste regeringen ta till sig, säger Kenth Nauclér.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen