Du sprider lögner om vargarna GW

2018-11-03 |

Leif GW Persson har genom åren i olika TV-produktioner om brottligheten i landet skaffat sig ett grundmurat förtroende hos allmänheten att vara mannen som talar klarspråk, även om det ibland sker lite mumlande. Men i tisdags fick sig den glorian sig en törn som heter duga.

Då fick han sitta i till synes direktsända inledningen av Brottsjournalen i TV4 och ta äran av både åklagare, polis och viltinventerarna på länsstyrelserna.
Programmet toppade med den under tisdagen uppmärksammade tjuvjakthärvan i Bergslagen med Norberg som samlande punkt. Fyra personer hade under dagen häktats för grova jaktbrott på bland annat varg och kungsörn. Och som av en händelse var det en "gammal jaktkamrat" till GW som råkade befinna sig i utredningens epicentrum.
En känd miljardär med företag över hela Mellansverige och som skjutit över ett
tusen älgar.

Inslaget varade fem och en halv minut. Det blev ett långt försvarstal för
"jaktkamraten". Vi fick reda på att denne ägde stora skogar där han jagade och
att han var en rejäl karl och duktig jägare. Och att han måste fått hjärnsläpp eftersom han befann sig i utredningen på sannolika skäl misstänkt.
Inte ett ord från GW som på något sätt gav antydan till fördömande av den
misstänkta tjuvjaktshärvan, inte ens om tjuvjakt i allmänhet.
Istället säger karln (GW) att "hade jag haft en bössa med mig så vete sjutton"
när han berättar att han minsann sett en varg för något år sedan tre kvart från
Stockholm. Vilket han också tog som bevis för att vargen i Sverige håller på
att dra sig in i stadsmiljö..
Tre kvart från Stockholm räcker mycket väl till för att hitta en skog att gå
vilse.
När programledaren sticker emellan med att beskriva antalet vargar i landet och
nämner siffran 350 blir hon rättad av GW.
Det finns betydligt fler, tusental, säger han.
Där gick ridån ner för GWs trovärdighet. Vad är det nu som inte är sant som
sagt i tidigare program med oraklet GW. Han kanske sitter och driver med oss.
Även om vi kunde skulle ingen orka kolla allt landets kriminella har hållit på
med under åren som GW återgett på sitt lite TV-mässiga sätt.
Det kan väl vem som helst inse att flera tusen vargar i landet skulle ge helt
andra avtryck än en (1) observation av en (1) varg långt utanför Stockholm för
något år sedan. Vem har han prat med GW? Är det skörnor i någon slaktbod han
tagit fasta på.
I våras kom slutrapporten från den gångna vinterns varginventering. Den visade
att det fanns 30,5 svenska familjegrupper i Sverige, vilket motsvara 305
vargindivider enligt gällande omräkningsfaktor som är tio. Den halva
familjegruppen delar vi med Norge. Omräkningsfaktorn används för att beräkna
antalet individer i en population.
305, alltså långt från de "flera tusen" som GW grötmyndigt spred som en sanning till sin publik.
Han borde göra en tur upp till Grimsö och låta personalen där gå igenom
inventeringen från i vintras. Han kommer att bli förvånad att det finns två
inventeringar som säger samma sak. En fysisk spårinventering ute i fält och en
inventering som sker i DNA-labbet där insamlad vargspillning analyseras. Båda
kommer fram till samma sak, i runda slängar 300 vargar brutto eftersom kända
döda vargar under inventeringsperioden inte dragits av. När det görs hamnar vi
på cirka 260 vargar under förra vintern.
Och vad beträffar den avslöjade tjuvjakten i Bergslagen så har den genomförts
med vanligt hederligt polisarbete, alltså sådant som GW så ofta efterlyser.
Utredningen är kryddad med telefonavlyssning.
GW om någon borde veta att en utredning som mynnar ut i att fem personer häktas inte innehåller misstankar gripna ur luften.
När GW raljerar över kriminella i sina program då handlar det om buset, inte om
hans jaktkompis, då är det hjärnsläpp.

Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen


Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen