Yttrande om jaktansökan på vargar i Skrälldalsreviret

2007-11-28 |

Yttrande med anledning av Svenska Jägareförbundet och länsförbundet i Gävleborgs ansökan om skyddsjakt på två vargar i Skrälldalsreviret.
Som skäl anges att vargarna i reviret angripit tre hundar, vilket påverkat mångas livssituation så att förutsättningarna för att bedriva jakt med lösa hundar starkt försvårats eller omöjliggjorts samt att vargarna uppträder oskyggt och varit synliga i byar när folk varit i rörelse. Ansökande vill dessutom skjuta ytterliga vargar om skadebilden fortsätter.

Till Naturvårdsverket 2007-11-28

Med hänvisning till vad som angetts i vårt tidigare yttrande rörande hemställan om jakt på vargar i Voxnareviret och vad som anges i det följande, rekommenderar Svenska Rovdjursföreningen och region Gävleborg att Jägareförbundets ansökan om jakt på varg i Skrälldalsreviret avslås.

Föreningen menar med bestämdhet att arbetet med konstruktiva skadeförebyggande åtgärder måste intensifieras och att incitament för ökat egenansvar vid löshundjakt i vargrevir skapas, till exempel genom skadeersättningsbaserad obligatorisk användning av pinglor.

Det är enligt vår uppfattning fullkomligt orimligt att en ansvarsfull vargförvaltning med målsättningen att uppnå en livskraftig vargpopulation, kan tillåta att ett antal vargar skall skjutas bara för att den uppenbarligen oantastliga traditionsbundna och icke villkorade löshundjakten skall kunna bedrivas som tidigare. Lösspringande jakthundar i ett etablerat vargrevir innebär otvivelaktigt ökade risker för hunden som utövaren antingen har att acceptera eller förebygga genom egna insatser, alternativt att förändra jaktformen. I annat fall måste den enskilde jägaren helt enkelt avstå från löshundjakt.    

Yttrande
Avsiktligt dödande av fredade arter är förbjudet i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Undantag från detta skydd kan dock ges för särskilda problemindivider och då särskilt riktad jakt mot just dessa identifierade individer i enlighet med 27 § i jaktförordningen.

I aktuellt fall finns ingen eller inga problemindivider identifierade, utan ansökan berör varg vilken som helst, vilket vi menar är oförenligt med gällande direktiv och jaktförordningen och att jakt inte får ske i preventivt syfte som tydligt framgår av EU:s dom i målet mot den finska vargjakten. Vi menar därför att förbundets ansökan därigenom måste avslås.

Vidare har vi från Länsstyrelsen erfarit att föryngring i reviret skett, varför det föreligger stor risk att båda föräldradjuren dödas och därmed att valpar lämnas föräldralösa. Detta står då i strikt strid med jaktetiska regler, men framförallt i strid med skyddsjaktsförordningen som anger att jakt skall bedrivas så att viltet inte förorsakas onödigt lidande.

Jakt enligt habitatdirektivet kan endast medges då den inte förhindrar eller försvårar upprättande av en gynnsam bevarandestatus och att därmed stor restriktivitet måste gälla för beviljande av skyddsjakt.
Den Svenska vargstammen kan i nuläget inte anses ha en gynnsam bevarandestatus och tillväxttakten är för närvarande låg i jämförelse med den tillväxtpotential som arten normalt skulle ha och under det senaste året ligger tillväxten kring endast en procent. Detta har sin grund i dels att den Skandinaviska vargpopulationen är starkt inavlad, men framförallt beroende på en omfattande illegal jakt, samt nu också en för arten ogynnsam förändring av 28 § som berör skyddsjakt på enskilds initiativ.

Förändringen har på några få månader sedan den infördes i maj, resulterat i att minst fyra vargar dödats med hänvisning till skyddsjaktsparagrafen. Denna omfattning tenderar att bli långt fler än vad Viltskadecenter bedömde i sin bedömning över hur många vargar som skulle skjutas i samband med angrepp på hund efter förändringen av paragrafen.

Just denna förändring av 28 § ansågs vara den förändring som var helt avgörande för att uppnå acceptans för rovdjurspolitiken, men har uppenbarligen inte lett till den effekt och acceptans som förväntades av jägarkåren och den grupp inom kåren som ägnar sig åt kriminell verksamhet. Att i det läget, utan väl underbyggda sakskäl, addera en legal skyddsjakt till en redan förekommande och omfattande illegal jakt, kommer inte att öka acceptansen hos den grupp av jägare som inte vill se varg över huvud taget på sina jaktmarker och kommer heller inte att minska omfattningen av den illegala jakten.

Läs hela yttrandet i pdf på sidan Remissvar och skrivelser.

Gå till arkivet