Yttrande om ansökan om jakt på varg i Voxnareviret

2007-10-29 |

Det är orimligt att vargförvaltningen kan få fortgå som hittills då skyddsjakt ständigt krävs, och i vissa fall beviljas när några hundar har dödas eller skadas. Det är en strategi som vår vargstam knappast har råd med, skriver Rovdjursföreningen i ett yttrande till Naturvårdsverket om Jägareförbundets ansökan om jakt på varg i Voxnareviret.

Utdrag ur yttrandet:

Svenska Rovdjursföreningen och region Gävleborg rekommenderar att Jägareförbundets ansökan om jakt på varg i Voxnareviret avslås.

Föreningen föreslår att arbetet med konstruktiva skadeförebyggande åtgärder intensifieras och att incitament för ökat egenansvar vid löshundsjakt i vargrevir skapas, till exempel genom skadeersättningsbaserad obligatorisk användning av pinglor.

Avsiktligt dödande av fredade arter är förbjudet i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Undantag från detta skydd kan dock ges för särskilda problemindivider och då särskilt riktad jakt mot just dessa identifierade individer i enlighet med 27 § i jaktförordningen.

I aktuellt fall finns ingen eller inga problemindivider identifierade, utan ansökan berör varg vilken som helst, vilket vi menar är oförenligt med gällande direktiv och jaktförordningen och att förbundets ansökan därigenom inte skall tillstyrkas.

Vidare har vi från Länsstyrelsen erfarit att föryngring i reviret skett även i år, varför det föreligger stor risk att ena eller båda föräldradjuren dödas och därmed att valpar lämnas föräldralösa. Detta står då i strikt strid med jaktetiska regler, men framförallt i strid med skyddsjaktsförordningen som anger att jakt skall bedrivas så att viltet inte förorsakas onödigt lidande.

Jakt enligt habitatdirektivet kan endast medges då den inte förhindrar eller försvårar upprättande av en gynnsam bevarandestatus och att därmed stor restriktivitet måste gälla för beviljande av skyddsjakt. Den svenska vargstammen kan i nuläget inte anses ha en gynnsam bevarandestatus och tillväxttakten är för närvarande låg i jämförelse med den tillväxtpotential som arten normalt skulle ha. Detta har sin grund i dels att den Skandinaviska vargpopulationen är starkt inavlad, men framförallt beroende på en omfattande illegal jakt, samt nu också en för arten ogynnsam förändring av 28 § som berör skyddsjakt på enskilds initiativ.

Förändringen har på några få månader sedan den infördes i maj, resulterat i att minst fyra vargar dödats med hänvisning till skyddsjaktsparagrafen. Denna omfattning tenderar att bli långt större än vad Viltskadecenter bedömde i sin bedömning över hur många vargar som skulle skjutas i samband med angrepp på hund efter förändringen av paragrafen.
Just denna förändring av 28 § ansågs vara den förändring som var helt avgörande för att uppnå acceptans för rovdjurspolitiken, men har uppenbarligen inte lett till den effekt och acceptans som förväntades av jägarkåren och den grupp inom kåren som ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Att i det läget, utan väl underbyggda sakskäl, addera en legal skyddsjakt till en redan förekommande och omfattande illegal jakt, kommer inte att öka acceptansen hos den grupp av jägare som inte vill se varg över huvud taget på sina jaktmarker och kommer heller inte att minska omfattningen av den illegala jakten.

Hela yttrandet kan laddas ned som pdf från sidan Remissvar och skrivelser.

Gå till arkivet