Visst har vargen en ekologisk roll även i Sverige

2013-10-29 |

En kungsörn som har hittat en vargdödad älg. Foto: fältkamera, SLU Grimsö

Räv, korp, duvhök och kungsörn är vanliga besökare vid vargslagna
älgar, men även den mer sällsynta järven kan komma att gynnas av vargens
återkomst, konstaterar forskare vid SLU. Att vargarna har blivit fler har inte lett till att tillgången på älgkadaver ökat för asätare.
Däremot är födan jämnare fördelad under året i vargrevir än i områden utan varg, vilket betyder mycket för asätarna, särskilt under senvintern.

Antalet vargar i Sverige och Norge har fyrdubblats under de sista
tio åren, vilket kan resultera i att viktiga processer i ekosystemet
återupptas. Bland annat kan bytesrester efter varg­slagna älgar påverka
födobasen för många asätande arter. Men även mänskliga aktiviteteter som
jakt och trafik påverkar tillgången på mat för asätare.
Forskare vid SLU:s forskningsstation Grimsö i Bergslagen jämförde
biomassa från vargslagna älgkadaver med skjutna älgar och älgar som dött
i trafiken eller av naturliga orsaker i och utanför vargrevir. Studien
ingår i forskningsprogrammet Skandulv och publicerades nyligen i den
vetenskapliga tidskriften Poss One.
Ä Rester från vargslagna älgar utgör en fjärdedel av den årliga
tillgängliga biomassan för asätare, men studien visar att återkomsten av
varg inte har lett till att det finns mer biomassa att äta för asätare,
säger Camilla Wikenros, forskare vid SLU. Både i och utanför vargrevir
är det kvarlämnade slaktrester efter älgjakten som är den vanligaste
födan för asätare.
Vargarna lämnar kadaverrester efter sig, men återkomsten av varg
innebär också att jägarna skjuter färre älgar för att kompensera för att
vargarna dödar ett antal älgar. Färre älgar självdör också när det
finns varg, eftersom vargen ibland dödar älgar som ändå skulle dött av
naturliga orsaker. Den totala födotillgången för asätarna blir
följaktligen något mindre i vargrevir.
Ä Men vargförekomst innebär att tillgången på kadaver fördelas
jämnare över året; den har till och med ökat under den kritiska
perio­den under senvintern när många asätande arter har ont om mat.
Under våren är både överlevnad och reproduktion kopplad till
tillgången på föda för många arter. Senvintern och våren är också den
period då asätande arter främst äter kadaverrester från vargdödade
älgar. Då finns inte heller några slaktrester att tillgå eftersom dessa
går åt snabbt under hösten.
Fältkameror av­slöjade att räv, korp, nötskrika, mård, duvhök och
kungsörn var de vanligaste asä­tarna vid vargdödade älgar. Dessa arter
är därmed de som kan komma att gynnas vid vargetablering. Men även
mindre vanliga arter vid vargdödade älgar, som t.ex. järv, kan komma att
gynnas. Järven vandrar söderut från sitt huvudsakliga utbredningsområde
i norra Sverige. Den är beroende av kadaver från andra rovdjur och har
fångats på bild vid vargdödade älgar så långt söderut som Bergslagen.
Ä Asätarna riskerar att vargdödas när de snyltar på vargens byten,
men vi såg att när vargarna återbesökte tidigare slagna byten ökade
sannolikheten för besök av räv och korp. Dessa arter använder troligtvis
vargarna som vägvisare till kadaver, säger Camilla Wikenros.

Gå till arkivet