Vargsymposiet i sammandrag - Den inavlade jagade vargstammen vägrar att dö

2011-04-14 |

Foto: Jan Bergstam Ilpo Kojola kan inte bidra med några finska vargar till den svenska populationen inom de närmaste åren. Den finska vargstammen har minskat kraftigt.

• God tillväxt för vargstammen
• Inga vargar från Finland, utöver minskad spontaninvandring
• Djurparkerna nu positiva till valputsättning
• Fler revir med genetiska viktiga vargar bildade
• Norge har fler revir inom ulvesonen än någonsin tidigare.
Så kan man väl kort sammanfatta vargläget i Sverige och på skandinaviska halvön efter Vargsymposiet i Vålådalen under veckan.

Om vi börjar med vargstammens utveckling så kommer den med största sannolikhet att ha en god tillväxt under våren i och med att valparna föds. Antalet revirmarkerande par är i sin lägsta beräkning 54 par, varav 29 är par i familjegrupper med valpar 2010.
Det man säkert kan säga är att långt ifrån alla de 25 nya parbildningarna ger valpar i år.  Men att vi kliver över 30 valpande revir i år är nog en säker gissning.
Till detta kommer att Norge i år har tio revirpar inom den fredade ulvesonen där man tillåter bara tre valprevir. Hur man skall hantera övrig presumtiva föräldrapar återstår att se.

Inga finska vargar för utsättning
Ilpo Kojola från Finska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet  klargjorde under sin genomgång av vargläget i Finland  och Ryska Karelen att det inte finns några vargar att hämta för utsättning i Sverige. Den finska populationen är nere på så låga tal som 140 individer. Förra året fanns bara 13 valprevir i landet.
Och invandringen till Finland från Ryska Karelen har nästan upphört.
- Det beror på en utbredd tjuvjakt på vargens bytesdjur, menar Ilpo Kojola.
Hans kontakter på den ryska sidan ger en dyster bild av läget. Dessutom jagas vargen hårt i Karelen med jakt året runt med alla tillgängliga medel. Och som om inte det räckte säljer man vargjakt, bland annat till svenskar.
Kojola beräknar den karelska populationen till cirka 200 vargar.  En kraftig minskning från 400 för några års sedan.
Att det skulle spontaninvandra vargar till Sverige i något  större antal tror han därför inte. Vargarna som kommer från den finska sidan måste först ta sig upp genom det finska renbetet som har ungefär samma hantering av varg som vi har på den svenska renbetesområdet.
Det ska jämföras med de nio östliga vargar som kommit in i Sverige under de senaste sex åren som hade varit möjlig att flytta. Två av dessa tog sig själva ner, Galvenhanen och Kynnahanen. Och i år har vi fått in den första östliga tiken sedan 1981, hon som nu gör Norge sedan hon flyttades ner från Sveg till Kilsbergen.

Djurparkerna ska flytta valpar i vår
Östlig invandring och östlig tillförsel på annat sätt ligger alltså nere för tillfället. Positivt då att djurparkerna nu blivit överens med myndigheterna om valputsättning efter lite bråk tidigare i vinter.
I år blir det ingen utsättning till vilda valplyor, men väl till andra djurparkers lyor. Så gott som samtliga djurparker med valpande par är med i det försök som inleds inom några veckor. Då ska man flytta valpar till varandra.
- En till två valpar kommer att placeras i andra djurparkslyor, säger Olof Liberg
Sverige har ingen egen erfarenhet av valputsättning. Det har man i USA där man räddade arten red wolf med hjälp av en liten population djurparksvargar som bidrog med valpar till vilda lyor.
- Nu är arten tillbaka med god utveckling, säger Liberg.
Han berättar också att man redan inlett diskussioner med en djurpark om att anlägga ett hägn där ett vilt vargpar från öst ska placeras för att producera valpar för utsättning i svenska vilda valplyor.
- Det här är för närvarande enda sättet att tillföra nya gener till den svenska stammen med tanke på läget i Finland. Men det ordnar nog till sig snart där borta och då får vi igång spontaninvandringen igen, säger Olof Liberg.

Nya revir med genetiskt viktiga avkommor
Genetiken är just nu det viktigaste arbetet för den svenska populationen. Vi har två helfinska vargar i valpproduktion sedan några år, Galven- och Kynnareviret, plus att vi nu har fått en helfinsk tik ner till vargområdet.
Avkommor från Galven och Kynna har redan sedan något år börjat bilda par och fått valpar, Riala i Stockholms län, Gåsborn i Örebro län och Skugghöjden i Värmland. Och i år finns chans till ytterligare valpar efter så kallade F1:or, i Kynnefjäll i norra Bohuslän/Dalsland som har en hane från Galven och Norareviret som har en tik från Kynna. Även Norge har en Galvenavkomma, i Eidskog strax innanför gränsen till Värmland finns den tik som flyttades inom Norge för något år sedan, gick in i Värmland och är nu tillbaka på rätt sida Glomma inom ulvesonen.

Gå till arkivet