Vargdebatt i Journalisten: Är journalistiken lika slö och slapp när andra områden än rovdjur bevakas? Man törs knappt tänka tanken!

2011-05-13 |

Ylande vargjournalistik

Först slet jag mitt hår av förtvivlan. Numera skakar jag uppgivet på huvudet. Det handlar om riktigt dålig journalistik. Vargjournalistik.

Själv bevakade jag rovdjursfrågorna åt Nya Wermlands-Tidningen i 15 år. Det var på den tiden jag förtvivlat rev mina hårtestar mer än regelbundet.

Anledning: de mest befängda fakta kablades ut av medierna om rovdjuren. Ingen kontroll bedrevs, tillrättaläggande förekom sällan när så behövdes.

"Jägare omringad av vargflock" var en brett täckande rubrik vid ett tillfälle. Det var under älgjakten i Värmland någon gång under 90-talet. Källan var en andrahandskälla. Och händelsen blev en sanning i medierna ända tills jägaren själv kontaktade tidningarna och dementerade hela historien.

"Vargexplosion" är ett ord som redigerarna glatt frotterat sig med. År ut och år in har hävdats att vargstammen ökat ohämmat. Ett år stod till och med värmländska riksdagsmän, högljudda och röda i ansiktet, och krävde att nu får det vara nog, antalet vargar hade ökat till en storlek så att glesbygdsbefolkningen led svårt under rovdjurstrycket. Och medierna hängde förstås på.

En enkel kontroll visade att vargstammen hade gått tillbaka det året. Men den kontrollen var det ingen som orkade göra.

Den värmländske jägarordföranden gjorde ett utspel och hävdade att om tio år finns det 1 200-1 300 vargar i Sverige om vi inte får jaga dem. Rikstäckande rubriker. Tio år gick och summan vargar hamnade nånstans över hundra. Några samtal med biologer och viltforskare hade krympt rubrikerna den gången. Men ingen brydde sig.

En större fårägare i Värmland påstod att ett lodjur hade tagit ett stort antal får på hans ägor. Feta rubriker igen. Men det var något lurt med storyn. I samarbete med en annan journalist började jag själv rota runt. Då visade det sig att fåren självdött ute i hagarna under en ovanligt kall och torr vår.

Ja, så fortsatte det år efter år. Och mitt hår blev allt glesare.

Nu ska villigt erkännas att vargjournalistiken tagit sig. Fast det är först under senaste året, i samband med att licensjakten på varg infördes. Sverige Radios vargprojekt får ses som ett föredöme.

Men den andra sorten fortsätter precis som tidigare. Nu senast: "Vargar angrep familj" (Norrtälje) och "Vargattack i Helsingborg".

Jag skakar stillsamt på huvudet. Uppgivet.

Men vet ni: det är en sak som skrämt mig ända in i själen under alla de här åren.

Är journalistiken lika slö och slapp när andra områden än rovdjur bevakas? Man törs knappt tänka tanken!

Sven-Erik Karlsson
före detta journalist

Gå till arkivet