Vålådalen tisdag: Vårvinterns inventering pekar mot färre valpande revir i Skandinavien 2011 jämfört med 2010

2012-03-13 |

Foto: Hans Ring. Linn Svensson berättade om vinterns inventering som så här långt pekar emot att Skandinavien hade färre revir med valpar 2011 jämfört med 2010. Röda cirklar är revir med fjolårsvalpar.

Hittills har 22 säkra vargföryngringar räknats in i Skandinavien 2011, varav tre delas mellan Sverige och Norge. Därutöver känner man till tio familjegrupper och ytterligare två revir med antingen par eller andra konstellationer, ännu osäkert vad.
Det berättade Linn Svensson från Viltskadecenter när Vargsymposiet I Vålådalen gick in på sin andra dag på tisdagen.
Prognosen för 2011 är att det blir en liten men dock minskning av antalet valpande revir i Skandinavien.
I dag finns omkring 300 vargar i Sverige, nästan alla håller till i Mellansverige.

En inte alltför vild gissning är att antalet revir med valpar födda 2011 kommer att hamna strax under 30, att jämföras med 31 valprevir 2010. Familjegrupper och revir med endast vargpar hamnar på cirka 60, vilket är ungefär lika många som vid inventeringen vårvintern 2011.
Tre av paren har plockats bort genom skyddsjakt, varav två i renskötselområdet.

Par tar över luckor
Vargpar har nyetablerat i "luckor" i vargens utbredningsområde, och det har inte skett någon expansion geogrsfiskt. Samtliga revir finns söder om renbetesområdet och ner till i höjd med Mälardalen.
Ungefär 15 vargindivider har konstaterats i renskötselområdet under perioden maj 2011 fram till nu, de allra flesta i den sydliga utkanten av området. Att man kan veta att 15 olika individer funnits i eller I direct anslutning till renskötsleområdet är genom DNA-analyser av framför allt bajsar.
Linn Svensson betonar att inventeringssäsongen fortfarande pågår och att siffrorna därmed är preliminära.

Båda invandrarhanarna osynliga i vinter
Ett negativt besked som gavs under förmiddagen var att den invandrade Galvenhanen inte har har lämnat några spar efter sig under säsongen. Det behöver inte betyda att hans tid som genetisk viktig varg nått vägs ände, han kan dyka upp igen.
Även den invandrade Kynnahannen har varit osynlig under vintern.
I dagsläget finns inga stationära immigranter i den skandinaviska populationen. Visserligen finns den finskryska tiken under någorlunda kontroll men hon är långt ifrån stationär.

36 s k F1-vargar har avlats av invandrarna
Galven och Kynnahanarna har fått tre kullar var, totalt max 36 F1-valpar. Ingen av hanarna reproducerade sig 2011. 31 av deras valpar är identifierade med DNA, nio av dessa är eller har varit radiomärkta, tio av de 36 är döda, ytterligare tre möjligen döda, max 22 finns fortfarande kvar livet, varav 15 ingår i par - såvitt man vet - och nio av dem har hunnit börja reproducera sig, tre är Kynna-F1 och sex är Galven-F1.
Jämför man F1-ornas reproduktion med andra par som började reproducera sig samma år 2008 visar det att F1or har varit betydligt mer framgångsrika vad gäller att bilda par än valpar från andra par, 42 procent mot 15 procent.

Inavelsgraden utspädd
25 procent av F1orna har reproducerat sig mot 10 procent av avkommorna av andra "inavlade"par. De mindre inavlade vargarna har alltså lättare att bilda par och reproducera sig.

Detta har också lett till minskad inavelsgrad i den svenska vargpopulationen. Den har gått ner från 0,34 före Kynna- och Galvenhanarna till nu 0,26.

Alternativen för framtiden
Enligt Olof Liberg finns det två alternativ för framtiden: antingen genetisk förstärkning med 20 djur inom 25 år och en stam på 300-400 djur, eller en "fri utveckling", där vargstammen får växa utan beståndskontrollernade jakt till ca 2 000 djur, vilket enligt Liberg är maximalt vad som ryms om vi inte tillåter varg i renskötselområdet. Enligt Liberg är detta de möjligheter som art- och habitatdirektivet ger.

 

Gå till arkivet