SRF: Riksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken – förväntat och djupt beklagligt

2009-10-23 |

Vi kan inte annat än beklaga det beslut som fattades i riksdagen den 21 oktober om den framtida rovdjurspolitiken. Som Jan Emanuel Johansson (s) helt riktigt påpekade i kammardebatten går riksdagens nya vargpolitik stick i stäv med både EU-lagstiftningen och rekommendationer från tunga vetenskapliga instanser.

Vidare debatterades det helt oförberedda inplanteringsprogram av varg som syftar till att legitimera licensjakten på vargstammen.

Socialdemokraternas Helen Pettersson är emot inplantering och förespråkar naturlig invandring, men är samtidigt med på att licensjakt på varg införs, vilket ju är ett obegripligt ställningstagande. Vill S öppna för licensjakt på en hårt inavlad vargstam redan i dagsläget när det, enligt deras egen utsago, kan ta minst 20 år innan inavelsproblematiken närmar sig sin lösning? Om ens då med nuvarande vargpolitik i renskötselområdet som förbjuder varg att etablera sig i de 40 % av landet som gränsar till andra genetiskt åtskilda vargpopulationer i Finland och Ryssland, vilket S inte tycks reflektera närmare över. Har S inte förstått att kravet enligt EU-lagstiftningen är att målet för vargförvaltningen skall vara att uppnå ”gynnsam bevarandestatus”? Och ingen vargstam i världen kan anses ha en gynnsam status så länge den lider av olösta genetiska problem av allvarlig karaktär. Dessutom är det inte fastställt hur stor vargstammen behöver vara i Skandinavien för att uppnå denna status eller vilka förutsättningar som krävs, det har regeringen begravt i en utredning, som inte ens är tillsatt än, och som ska redovisa resultaten först 2012!

Riksdagsdebatten om regeringens rovdjursproposition bjöd inte på några överraskningar från alliansens företrädare och präglades av föreställningen att mer vargjakt och färre vargar är den enda lösningen. Vargjakt är vägen till acceptans och lugn o ro i rovdjurssverige – det var budskapet!

Vidare ska ”folket” (i egenskap av företrädare för intresseorganisationer) besluta över jakten på rovdjuren, inklusive en liten, sårbar och långt ifrån livskraftig vargstam på 200 djur, som dessutom ska spridas ut över landet på ett oklart sätt. Samtidigt som vi är starkt kritiska till regional förvaltning av vargstammen överhuvud taget, delar vi S kritik av att regeringen dessutom inskränker den regionala beslutanderätten genom att inte medge några möjligheter att besluta om fler vargar i någon region än vad som ryms inom begränsningen på sammanlagt högst 210 vargar i hela landet. På så vis tillgodoser man de regionala intressen som vill ha en kraftig begränsning av vargstammen men inte de som vill ha fler vargar.

Miljöpartiets Tina Ehn försökte förgäves få de andra att förstå att inflytande och beslutsmakt är två skilda saker och att det, mot bakgrund av Brottsförebyggande Rådets varningar för starka påtryckningar av lokala tongivande krafter, är riskabelt att flytta beslutsmakten till regionala beslutskonstellationer av oklar juridisk karaktär. Vikten med en balanserad sammansättning av intresseföreträdare i de nya Viltförvaltningsdelegationerna är uppenbar och frågan är om – och i så fall hur - dessa i praktiken kommer att spegla den majoritet av svenska befolkningen som är positiva till rovdjur?

Avslutningsvis kan vi bara konstatera att alliansens föreställning om att den nya rovdjurspolitiken är väl balanserad mellan naturvårdsintressen och andra intressegrupper är grovt felaktig, och att den breda folkliga förankring man nu tror sig ha i rovdjurspolitiken tyvärr lyser med sin frånvaro. Knappast något i den politik som riksdagen beslutade om igår tar hänsyn till de synpunkter naturvårdsintressena framfört i den långa process som föregick riksdagsbeslutet.

Den nya rovdjurspolitiken är inget annat än en beklaglig skamfläck för svensk naturvård och vår uppgift blir nu att granska konsekvenserna av politiken och arbeta för en snar förändring.

Ann Dahlerus, generalsekreterare

Krister Persson, ordförande

Gå till arkivet