Moderaterna vill skjuta bort hela revir i vargtäta områden och få till skyddsjakter snabbare

2012-06-26 |

Moderaterna gjorde i höstas en turné i varglänen. Nu kommer resultatet av resan. M vill öka lokalbefolkningens inflytande över rovdjursförvaltningen och pröva om inte enskilda kan starta egen skyddsjakt.
- Det är i dag ett hårt rovdjurstryck i Mellansverige”, säger riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson (M) till TT i samband med en presskonferens.
M presenterade på tisdagen en rapport om vilda djur. Ett av budskapen är att det inte tas tillräcklig hänsyn till lokalbefolkningens möjlighet att vistas i naturen och rätt att freda sina tamdjur.
Rovdjursföreningens ordförande skriver i en kommentar till rapporten att Moderaterna visar en häpnadsväckande naiv okunnighet.

– Det skulle bli mindre koncentration av rovdjur på vissa ställen i landet med vår politik, säger Johansson vidare.
Rovdjurstrycket i Mellansverige är hårt enligt Johansson som pekar på det faktum att det finns både varg, björn och lo området.
Här är några av de förslag till förändring i politiken som M för fram.
M vill pröva om de regionala och endast rådgivande Viltförvaltningsdelegationerna hos länsstyrelserna ska få direkt beslutanderätt.
Här menar M att det finns representanter för markägare, miljöorganisationer och jägare. En undersökning som gjorts vid Luleå universitet visar att jägarintresset dominerar delegationerna, detta tycks ha undgått M.
Johansson kan tänka sig att delegationerna ska få besluta om hur många vargar som ska finnas i ett område.
M vill ha en maxtid på några timmar från ansökan till beslut när en skyddsjaktsansökan kommer in.
M vill pröva att kunna ta bort hela revir i län med stor vargtäthet.
M vill ha en utredning om det möjligt för enskilda att dra igång en egen skyddsjakt utan myndighetsbeslut - utan att riskera åtal för grovt jaktbrott.

Rovdjursföreningens ordförande Roger Olsson om rapporten:

Moderaterna har i dag presenterat en rapport om viltförvaltning och rovdjurspolitik. Den är en i stora stycken märklig läsning, framför allt när det gäller rovdjuren. Rapportens problembeskrivning innehåller inte ett enda verifierbart fakta och hänvisar inte på någon enda punkt till den forskning och de data som faktiskt finns. Istället utgår den helt och hållet från vad rapportförfattarna har fått höra under sina besök ute i landet. På den grunden baserar man sina resonemang om vargen som ett hot mot landsbygden och om bristande acceptans för rovdjurspolitiken.

Ett slående exempel är rapportens resonemang om inventeringar av den svenska vargstammen. Rapporten konstaterar att vissa tror att inventeringarna underskattar stammen, andra att den överskattas. På den grunden föreslår rapporten någon slags partssammansatt inventeringsverksamhet, där miljöorganisationer och jägare gemensamt ska ge sig ut i skogen och räkna vargar. Det är häpnadsväckande naivt och okunnigt.

Inventeringarna genomförs under ledning av forskare, metodiken är omsorgsfullt utvecklad och de osäkerheter som alla inventeringsmetoder inrymmer är bedömda och redovisade i alla rapporter som redovisar de årliga resultaten. Det kommer alltid att finnas aktörer som har intresse av att ifrågasätta eller underkänna inventeringsresultaten, oavsett hur de tagits fram.

Det finns fakta som visar att förtroendet för naturvårdsverket och andra myndigheter som hanterar rovdjursfrågorna är mycket högt, också i varglänen.

Det finns fakta som visar att samhällets kostnader för "rovdjurstrycket" är en bråkdel av exempelvis de ekonomiska förluster som drabbar Sveriges skogsägare genom älgens bete på unga tallskogar.

Det finns fakta som visar att fårnäringen expanderar, också i de län som hyser huvuddelen av landets vargstam.

Moderaternas rapport väljer att bortse från allt detta och föreslår en rovdjurspolitik som utgår från vad man fått höra - att inventeringarna är dåliga, att rovdjurspolitiken har ett acceptansproblem, och att landsbygden är hotad av "rovdjurstrycket". Förslagen blir, föga oväntat, därefter.

Ett riksdagsparti kan faktiskt inte göra på det sättet. Människors åsikter och känslor är viktiga, men man måste så ta hänsyn till fakta. Vilka är de brister i rovdjursinventeringarna som behöver avhjälpas? Hur ser det acceptansproblem ut som den föreslagna politiken avser att lösa? Exakt hur hotar rovdjuren landsbygdens framtida utveckling?

Man kan också fråga sig om moderaterna har något att säga till den majoritet - också inom landsbygdsbefolkningen - som ser en rik biologisk mångfald, inklusive stora rovdjur, som en tillgång och ett arv som Sverige har ett ansvar att förvalta för kommande generationer. Och till den landsbygdsbefolkning som är i färd med att utveckla en turistnäring baserad på rovdjur. Ingenting i rapporten antyder att sådana människor över huvud taget finns.

Roger Olsson
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen

 

Dokument för nedladdning!

Ms Vilda djur.pdf

Gå till arkivet