Med anledning av skyddsjakt på två unga björnar.

2021-09-06 |

Det tycks finnas en omfattande och svårkontrollerad påverkan vid ansökningar om skyddsjakt på våra hotade rovdjur. Påverkanseffekter som är närmast omöjliga att kvalitetssäkra och riskerar uppmjukningar av våra strikta skyddsjaktbestämmelser.

Nu senast vid beslut om skyddsjakt på två björnungar i Malvik, Ovanåker, där en ung björn sköts som vägde 46 kilo och den andra påsköts, hur man nu kan missa så extremt närgångna individer? En unge på 46 kilo är möjligen en fjolårsunge enligt SVA:s statistik. Alltså cirka 17 månader när den fälldes och som troligen fanns i omgivningen för att beta gräs och som säkerligen skulle avlägsna sig efter en tid enligt erfarenheter.

Länsstyrelsens huvudsakliga skäl till skyddsjakt på dessa unga björnar är att förhindra allvarlig skada och att det är sannolikt att en allvarlig skada skulle kunna uppstå. Enligt sökande uppges att de haft synobservationer 52 gånger under lika många dagar i maj och juni och de rör sig kontinuerligt i området, medan Länsstyrelsen fått in endast sex observationer. Man måste fråga sig hur sannolikt är det efter 52 dagars kontinuerlig vistelse, att björnungar plötslig skulle utgöra en allvarlig risk och orsaka skador? Alla björnar, troligen vuxna, står i snitt för mindre än 3 årliga angreppstillfällen på tamdjur i länet de senaste 20 åren!

Det anges att björnarna kontinuerligt har uppehållit sig i närheten av bebyggelse, människor och tamdjur. Risken att de kan orsaka allvarlig skada är enligt länsstyrelsens bedömning uppenbar trots upprepade skrämselförsök av boende i området. Enligt Länsstyrelsens egen uppfattning om skrämsel i andra björnärenden, är att det oftast är verkningslöst, men här anges det som en förebyggande åtgärd utan resultat och därmed skäl till skyddsjakt. Vidare sväljer Länsstyrelsen uttryck som har avsikten att förstärka/påverka problemet med återkommande uttryck som kontinuerlig närvaro, det vill säga att björnarna är ständig närvarande!

De två mindre björnarna uppges varit nära och i något fall inne i häst- och kohagar, och upprepat sprungit genom hagar. Men i bara ett fall finns detta kvalitetssäkrat av Länsstyrelsen, men ingenting nämns om skador förekommit. Fanns det ens tamdjur i hagarna och hur reagerade de i så fall? Sökanden anger att björnar kontinuerligt rör sig i närheten av hagar med högt meriterade dräktiga ston, men inte heller här anges något om skador? Oavsett meriterade hästar, eller andra tamdjur, är det ägarnas skyldighet att skydda sina djur genom till exempel säkra stängsel.

Oro och obehag som nämns i ansökan är givetvis en faktor som ska hanteras, men inte genom skyddsjakt och speciellt inte på unga björnar som inte på något sätt uppvisat aggressivt beteende. Här har Länsstyrelsen ett ansvar att informera boende i området om verkligt förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, som dessutom omfattas av bidrag. I annat fall kommer svårkontrollerade förstärkningar och påverkan att öka och därmed skyddsjakter på våra hotade rovdjur.

Anders Ekholm
Regionsansvarig i Gävleborgs län för Svenska Rovdjursföreningen 

Debattartikeln är publicerad i Gävle Dagblad, Arbetarbladet och Din lokaltidning vecka 32. 

Dokument för nedladdning!

Brunbjörn_GunterLenhardt.jpg

Gå till arkivet