EUs miljökommissionär Potocnik är inte nådig i sin kritik av miljöminister Eks vargpolitik

2012-12-21 |

Janez Potocnik och Lena Ek är på kollisionskurs om den svenska vargpolitiken.

Brevet från EUs miljökommissionär Janez Potocnik till miljöminister Lena Ek klär på tre sidor av den svenska vargpolitiken in på bara skinnet.
Det mesta i brevet har sagts förut, av såväl EU-kommissionen som miljöorganisationerna i Sverige, men i denna brutalt enkla sammanfattning framstår regeringens totala oförmåga att hantera frågan som direkt pinsam.
Rovdjursföreningens ordförande har läst brevet till Lena Ek och ger här sina kommentarer. Brevet i sin helhet översatt hittar du direkt efter Roger Olsson skrivning.

Blundande och med händerna för öronen har regeringen sprungit rakt in i väggen. Och när det nu blir stopp blir miljöministern arg - på väggen..!
Lena Eks reaktion på Potocniks brev är ilska över att kommissionen bara ser till ena sidan, det vill säga bevarandesidan. Hon är med andra ord upprörd över att EU:s miljökommissionär tar sitt ansvar för miljöfrågorna och för att den lagstiftning som är till för att bevara Europas natur respekteras.

Jakt till vilket pris
Lena Ek borde kanske fundera över vad som är en miljöministers främsta ansvar - att värna om naturen eller att till varje pris försöka få till jakt på en hotad djurart.
Samtidigt reagerar ledande allianspolitiker på den fräna tonen i Potocniks brev. För den som följt skriftväxlingen mellan Sveriges regering och kommissionen är det inte alls svårt att förstå varför Janez Potocnik börjar tappa tålamodet.
I över två år har Sverige tjatat på med samma argument och åberopat samma underlag som kommissionen gång på gång underkänt och avfärdat.

Kringgående manöver för andra gången
Regeringen har försökt göra "en kringgående manöver" runt kommissionens krav (Andreas Carlgren i augusti 2011) och Lena Ek har uppenbarligen försökt att bluffa Potocnik när de två nyligen träffades för att diskutera vargfrågan.
Hon har hävdat att den uppdatering av förvaltningsplanen för varg som gjordes i oktober, där gynnsam bevarandestatus anges till 380 vargar, varit föremål för omfattande vetenskapliga diskussioner, vilket är helt felaktigt.

Felaktiga uppgifter till kommissionen
Hon har också gett miljökommissionären felaktiga uppgifter om hur vargstammens inavelsgrad förändrats under de senaste åren.
Det framgår av Potocniks brev att kommissionen vid ett möte i oktober enträget försökt få svenska regeringstjänstemän att förstå att förvaltningsplanens skrivningar om gynnsam bevarandestatus inte är i enlighet med EUs lagstiftning och kommissionens riktlinjer.
Regeringen fortsätter trots det att planera för vargjakt utan att göra någonting åt bristerna i planen. Samtidigt fortsätter såväl Lena Ek som andra allianspolitiker hävda att Sverige levererat allt vad kommissionen begärt.

Process utan öppenhet
Det Sverige underlåtit att leverera är inte bara ett korrekt fastställt värde för vargens gynnsamma bevarandestatus. Kommissionen har också krävt en nationell förvaltningsplan för varg som framtagits i en transparent process med deltagande av alla berörda parter och som kvalitetssäkrats genom vetenskaplig granskning.
Kommissionen har gång på gång påpekat att en sådan process måste få ta tid och att det inte är bråttom. Sverige har levererat en förvaltningsplan som tagits fram i en forcerad process helt utan öppenhet och möjlighet för berörda parter att delta. Ingen som helst fristående vetenskaplig granskning har gjorts.

Genetik före jakt
Kommissionen har vidare krävt åtgärder för att förbättra vargstammens genetik vidtas innan man tillåter licensjakt. Sveriger har genomfört två licensjakter och vill genomföra en tredje utan att en enda åtgärd för genetisk förstärkning genomförts framgångsrikt.

Politiskt styrd process
Potocniks brev avslöjar också indirekt hur politiskt styrd processen för att driva fram ett beslut om en tredje vargjakt varit och alltjämt är. När kommissionären uppmanar Lena Ek att stoppa jakten hänvisar hon till att hon som minister enligt grundlagen inte får lägga sig i hur en myndighet beslutar.
I samma samtal kan hon i detalj redogöra för vad ett ännu inte fattat beslut om vargjakt kommer att innehålla, ett fåtal vargar i två län.
Är det inte hög tid för statsministern att sätta stopp för pinsamheterna - om inte för vargens skull så för att rädda Sveriges anseende som miljömedveten EU-medlem?

Roger Olsson
Rovdjursföreningens ordförande

 

Brevet från Janez Potocnik till Lena Ek

Bästa minister, kära Lena

Du frågade mig i måndags på vilket sätt den reviderade förvaltningsplanen för varg inte motsvarade vad vi kom överens om den 10 juli 2012.

Det kanske kan vara av värde att påminna om vad jag uttalade offentligt i juli beträffande vad som borde levereras:

Jag har uppmuntrat Sverige att fortsätta agera på ett öppet och transparent sätt med alla berörda parter. Jag ser förvaltningsplanen som en utmärkt möjlighet att stärka en process där alla känner ett reellt delägarskap i vargpolitiken. Ju mer parterna är inblandade i framtagandet av planen, desto mindre kontroversiellt kommer det att vara att implementera den.

Förvaltningsplanen innehåller bra inslag, men den behöver förbättras ytterligare. Framför allt bör planen ange när och hur gynnsam bevarandestatus för vargen ska uppnås, vad som ska anses vara en livskraftig population och vilka åtgärder som kommer att vidtas för att förbättra stammens genetiska status. Planen måste klara en vetenskaplig granskning, i synnerhet vad gäller definitionen av minsta livskraftiga population. Kommissionen ser också fram mot att få del av regeringens bedömning av Rovdjursutredningens betänkande.

Min stab återkom flitigt till dessa krav i diskussionen med sin svenska motpart vid mötet den 22 oktober 2012.

Vi har problem med såväl innehållet i förvaltningsplanen som processen bakom den.

Vad gäller processen tycks det som att revisionen av förvaltningsplanen skyndades på och genomfördes under stark tidspress. Så formulerar sig professor Liberg, den forskare som fungerar som Naturvårdsverkets rådgivare. Konsekvenserna av detta är tvåfaldiga.

För det första gavs inte tid för verklig delaktighet för berörda parter, och de många klagomål som jag dagligen får är tydliga bevis för denna brist på "verkligt delägarskap i planen" och för det kontroversiella i dess tillämpning.

För det andra, och viktigare, innebar tidspressen att ingen oberoende vetenskaplig granskning gjordes av uppdateringen av förvaltningsplanen. Jag är därför inte övertygad om att den skulle klara en vetenskaplig granskning. Jag har särskilt svårt att förstå varför förvaltningsplanen och professor Libergs vetenskapliga rapport inte lämnats för granskning till kända svenska genetiker som professorerna Laikre och Ryman eller till internationell expertis (som till exempel den internationella forskarpanel, ledd av professor Hansen, som arbetade för Rovdjursutredningen 2011). Du nämnde för mig i måndags att det hade förekommit omfattande vetenskapliga diskussioner, men min poäng är att det inte tycks ha varit någon sådan diskussion alls kring detta första försök att fastställa gynnsam bevarandestatus för vargstammen.

Vad gäller innehållet i den reviderade förvaltningsplanen så är de viktigaste bristerna i det två och en halv sidor långa dokumentet den felaktiga definitionen av gynnsam bevarandestatus och avsaknaden av information om åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status.

Vid mötet den 22 oktober informerades dina tjänstemän om att det sätt på vilket uppdateringen definierar gynnsam bevarandestatus inte är i linje med art- och habitatdirektivet och inte heller i linje med kommissionens artikel 17-riktlinjer. Vi förklarade att dokumentet blandar ihop "minsta livskraftiga population" och "gynnsam bevarandestatus" (som inte bara innefattar en större population utan också element som utbredningsområde, habitat, konnektivitet och framtidsutsikter). Vidare är greppet med en "verktygslåda" (för genetisk förstärkning, SRF:s anmärkning) alltför hypotetiskt för att säkra vargstammens livskraft på lång sikt. På sätt och vis innebär det att man spänner vagnen framför hästen genom att göra populationens bevarandestatus avhängig av framtida, oförutsägbara händelser.

Problemet förvärras av att det är oklart hur den genetiska statusen faktiskt ska förbättras. I måndags sade du uttryckligen att flyttning av vargar inte fungerar, och jag litar på ditt uttalande på den punkten, eftersom faktiskt inga förflyttningar tycks ha lyckats så här långt. Du förklarade att immigration skulle vara lösningen, men nämnde samtidigt de påfrestningar detta orsakar för den samiska befolkningen, vilket betyder att naturlig invandring genom renskötselområdet egentligen är omöjlig.

Utan verkliga och konkreta steg för att förbättra vargstammens genetiska status kan det förefalla som att den enda möjlighet som återstår för Sverige är att döda vargar för att på konstlad väg eller rent statistiskt förbättra den genetiska situationen. Jag vill då påminna om att professor Liberg i sin rapport från 17 december återigen betonar att "Enbart vargjakt kan aldrig förbättra populationens status på lång sikt, invandring är central för att minska inaveln och förlusterna av genetisk variation".

Slutligen vill jag kommentera tre punkter som var uppe till diskussion i måndags.
För det första nämnde du en 19-procentig minskning av den genomsnittliga inavelskoefficienten över ett år. Detta tycks strida mot professor Libergs egna data, som anger att minskningen skedde över fem år, mellan 2006 och 2011, och det tack vare de två immigranterna 2007.
Minskningen över de två senaste åren är faktiskt tre procent.

För det andra nämnde du att du är konstitutionellt förhindrad att ge instruktioner för hur en oberoende myndighet som Naturvårdsverket ska besluta. Jag har noterat att regeringen icke desto mindre kan besluta om en förändring av Jaktförordningen (1987:905) för att stoppa vargjakt.

För det tredje nämnde du att planen är att genomföra en selektiv jakt av ett fåtal vargar i två län. Den färska rapporten från professor Liberg identifierar inga geografiska områden men nämner fem till tio familjegrupper, vilket faktiskt inte är "ett fåtal vargar".

Avslutningsvis indikerar den information jag har, att en ny vargjakt inte skulle vara förenlig med Sveriges åtagande i art- och habitatdirektivet. Som du vet är det min skyldighet att se till att medlemsstaterna agerar i enlighet med EU:s miljölagstiftning.

Jag uppmanar dig att besluta om en förändring av Jaktförordningen, så att det gällande förbudet mot vargjakt bibehålls.

Högaktningsfullt

Janez Potocnik

Gå till arkivet